Vi har bara en kropp och den ska hålla länge. Idag tror jag vi har glömt att kroppen ska tas hand om med träning och bra mat för att vi ska må bra och kunna göra det vi vill under många år utan smärtor och sjukdom.
Istället är kroppen ett utställningsföremål som ska tuktas för att se bra ut i andras ögon. Lyckas vi inte uppnå det som krävs på naturlig väg finns dessutom alltid andra vägar.
Idag är det Trettondagen och sex dagar in på det nya året. Gymmen är fyllda med människor som ska ”ta tag i” sin träning. Många av dem kommer att tröttna ganska snart, på grund av att de gör det för andras gillande och inte för sig själv.
Själv är jag hemma och vilar. Jag har ont i svalget och känner mig febrig av och till. För bara några år sedan kanske jag skulle ha chansat och tränat ändå. Idag vet jag att det inte blir bra. Jag vet också att min kropp inte förfaller bara för att jag inte tränar på någon vecka.
”Nyttig” för andras skull?
Vi får dåligt samvete när vi äter något ”onyttigt”, inte för att det är dåligt för hälsan utan för att vi kommer se tjocka ut i andras ögon. ”Du är så duktig” säger folk när man avstår. Det finns inte på kartan att man kan avstå för att man inte är sugen eller vill må bra, utan man avstår för att det ser bra ut i andras ögon tydligen.
Man checkar in att man är på gymmet på Facebook för att visa upp att man tränar. Man gör vissa övningar för att forma kroppsdelar till det som anses vara snyggt.
Inte verkar folk träna för att stärka kroppen eller för glädjen att lyckas med fysiska utmaningar, inte många i alla fall.
Det fanns så klart en tid när jag också tränade för att se bra ut i andras ögon. Jag till och med tävlade liksom. Just då kändes det ju meningsfullt. Men alt har sin tid.
Är man lycklig när man är ” i form”?
Jag har varit i det som kallas ”form”. Låg fettprocent och synliga muskler. Men enligt mina kriterier är inte det att vara i form. Att ständigt frysa, vara yr och orkeslös, sova dåligt, ingen mens och skyhöga nivåer av stresshormoner. Jag tittade mig i spegeln och såg magrutor, men var för apatisk och utbränd för att bry mig. Jag var inte lyckligare av det jag såg.
Idag är ”i form” för mig att ha så pass med kroppsfett att normala funktioner är igång, att vara stark i förhållande till sin vikt, att ha hyfsat bra flås (har jag INTE…ännu) och att vara rörlig. Klara av fysiskt jobbiga saker.
På gymmet är jag ganska anonym och i min egen värld. Har aldrig tajts och oftast en hoodie tills jag blir för varm. Alltid hörlurar, numera med ljudbok för att själen ska få något under passet också 🙂
Kör mestadels övningar som är kul att vara stark i, eller för stabilitet och funktion. Jag är glad om jag bibehåller den muskelmassa jag har, men strävar inte direkt efter att bygga mer. Jag duger liksom i mina egna ögon. Om någon inte gillar det är det bara att titta bort.
Träna och ät bra av kärlek till dig själv, inte för att bli betraktad av andra!
Lämna ett svar