Jag skapade den här webbplatsen för att jag är intresserad av hälsa, webb, färg & form och att skriva. När jag fick diagnosen utmattningssyndrom 2016 fick jag efter ett tag idén att sätta igång denna webbplats – både för att sprida erfarenheter och information, men även få utlopp för mina kreativa intressen!
Jag hade utmattningssyndrom i åtta år innan jag bestämde mig för att ta mig själv på allvar och söka hjälp. Och jag trodde inte jag skulle bli tagen på allvar men det blev jag. Det var skönt att få en diagnos, men jag kämpar fortfarande med att inte känna skam utan känna att jag har lika stor rätt att ”ha svagheter” som alla andra.
Det är ganska enkelt – jag vill många saker och jag vill det mesta till 200%. Jag har dessutom dålig självkänsla och tvivlar på mig själv. I kombination med att jag ändå envist vill genomföra saker och har ett stort driv, kan det bli ödesdigert.
Träning, diet och livspussel i en enda röra
2007 genomförde jag min första fitnesstävling, i athletic fitness. Efter ett års förberedelser med att coacha mig själv, lägga upp min egen diet, träna hårt och dieta för att skala bort fett samt pendla till jobbet, gick jag in i en slags dimma. Jag kan inte beskriva det på anat sätt. Jag var så avtrubbad och deprimerad.
Jag hade redan begränsad fritid och ett optimerat schema på grund av att jag pendlade till jobbet och ville få struktur på vardagen så att allt praktiskt flöt på. Att bygga på det med ytterligare stress var rentav farligt. Men jag ville ju så mycket, det är liksom problemet för oss utmattade.
Tecken på utmattning som jag inte ville acceptera
Men jag bara fortsatte. Under åren som följde hann jag vara med om en separation, två flyttar, nytt förhållande, en god väns självmord, ytterligare en fitnesstävling, samt två jobbyten och ett väldigt stort engagemang för jobbet (vilket jag fortfarande har).
Herregud, jag läste ju om utmattning och visste precis vad det var. Och jag lände igen mig, men tyckte inte att det ”fanns utrymme” i mitt liv för att vara ”svag”. Dessutom ville jag inte stoppa mig själv. Jag ville vidare, vidare. Utvecklas. Det vill jag fortfarande, men det måste ske på ett annat sätt.
Till slut blev det ohållbart
Det var ingen av mina vanliga vårtröttheter som kom våren 2016. Detta var något nytt. Jag kunde sova hur mycket som helst och aldrig känna mig utvilad. Jag orkade inget på gymmet och träningen kändes meningslös. Ja, allt kändes meningslöst.
Det var min gamla samlade utmattning som fyllts på med en massa nytt som till slut spårade ur. Efter en deppig sommar bestämde jag mig för att jag ville testa antidepressivt, något jag länge varit skeptisk till men som visade sig vara bland det bästa jag gjort.
En resa mot Camilla 2.0
De konstaterad också att jag låg högt på skalan för utmattningssyndrom. Under hösten började jag få behandling i en grupp där vi lärde oss boka in återhämtande aktiviteter, samt annat som är relaterat till att läka.
Jag har erbjudits sjukskrivning men hittills avböjt. Det är inte jobbet som gör mig utmattad, det är helheten och min typ av personlighet. Och jag gillar att jobba, göra bra saker som känns meningsfulla och att ha en tillhörighet och vardag.
Jag lät utmattningssyndromet pågå väldigt länge innan jag erkände att jag behövde förändra allt. Jag har ifrågasatt alla måsten och min bild av mig själv. Dessutom behöver jag löpande praktisera medveten närvaro (mindfulness) för att kunna vara mer fokuserad och lugn. Resan pågår fortfarande och jag har haft en hel del bakslag men jag är i alla fall på väg!
Mer om mig på min andra sajt
Vem är jag bakom denna webbplats och blogg? Klicka nedan för att få veta mer!
