Bloggandet stannade visst av lite. Nej men alltså, vilken skitperiod jag haft sedan sist. Inte nog med den totala bristen på höstpepp, jag fick en pms som hette duga också. En sån där då alla människor bara stör en, begär saker av en och är allmänt jobbiga. Man vill sitta på en öde ö, vara full och äta choklad. Inte bli nådd. Inte ha några krav på sig.
Lite kondition är bra att ha
Nu så är i alla fall pms:en över. Jag har varit ute och sprungit lite och idag var det extra jobbigt, som att släpa ett kylskåp. Alltså, det där flowet som många pratar om att man får? Jag har aldrig känt av det, jag får liksom kämpa för varenda steg. Är ändå nöjd med att ha kommit igång lite då jag vill kunna springa åtminstone någon kilometer utan att dö (ni anar inte vilken otroligt kass kondition jag har).
Investerade till och med i nya dojor under semestern:
Varför vill jag det då? Enbart funktion och hälsa, det är inte bra att ha så otroligt dåligt flås att man knappt kan springa till bussen typ. Jag har slutat pressa mig angående träning, jag pallar inte sådant längre. Visst kan jag känna av den där lilla gnuttan av besatthet ibland, att den börjar spira. Men jag vet hur det kan bli och det håller inte för mig. Jag måste hushålla med energin.
Träning och min tendens att bli besatt
Jag har ju skrivit tidigare om mitt förflutna inom träning och fitnesstävlande, hur det bidragit till min utmattning. Jag har så svårt att göra saker lagom. Nu ångrar jag ändå inte att jag testade, men det är ett bra exempel på hur lätt jag blir besatt när jag tycker något är kul. Tyvärr var det till slut inte kul längre heller, jag blev bara tröttare och mer sliten av träningen. Att träna för ett utseende motiverar mig inte längre heller, det är bara så tråkigt.
Vill bara ha en kropp som funkar
Jag började komma igång lite med yoga under semestern också men den kom av sig lite när vi började springa. Yoga är ju asbra för mig, både fysiskt och mentalt. Men hur ska man hinna få in allt i vardagen? Jag pallade inte bolla runt hur många träningsformer som helst (springa, styrketräna, yoga). Det kanske inte låter jobbigt för någon annan, men det blir snabbt väldigt dränerande för mig. Det känns som för många saker att boka in och jag är fullständigt allergisk mot en schemalagd fritid numera, det har jag fått fullständigt nog av. Det blir lite som det blir.
Numera vill jag liksom bara ha en fungerande kropp. Det räcker så. Jag har ett stillasittande jobb och det är inte bra, så jag behöver använda kroppen. Det är skönt att ha kommit till den punkten. Min tendens att bli ”besatt” eller vad man ska kalla det är ju dock inte borta. Den appliceras på andra områden istället. Jobbet exempelvis. Men det är en annan historia.
Ni som läser detta, har ni samma tendenser att gå ”all in” och inte kunna göra saker ”lagom”?
Lämna ett svar