Att dras med hjärntrötthet är väldigt typiskt för oss som är eller har varit utmattade. Det är en trötthet som är rent ut sagt för jävlig och det värsta är nog att ens omgivning inte förstår den. Alls. Att säga att man är trött gör att man i bästa fall blir bemött med råd som att ta en tupplur eller att ta lite frisk luft. Om det vore så enkelt ändå!
Tyvärr saknas det fortfarande mycket kunskap om hur det är att vara hjärntrött.
När hjärntrötthet kommer snabbt är det bara att kasta in handduken
Jag upplever att min hjärntrötthet ligger och lurar under ytan och att jag måste vara varsam för att den inte ska blossa upp för mycket. Jag har tyvärr fortfarande vissa koncentrationssvårigheter och svårt med minnet. En hel del minnen, kunskap och erfarenheter är helt borta. Eller, de kanske inte är raderade men jag kommer hur som helst inte åt dem.
Jag märker också i vardagen att jag är känslig för mycket ljud, starka ljud, starkt ljus, dofter. Ja, intryck helt enkelt.
När hjärntröttheten kommer plötsligt så är det goodbye och adjöss med att försöka tänka, ta in information eller ens följa med i samtal. Det är bara att kasta in handduken helt enkelt.
Man känner sig ofta jättedum och skäms för att man är trögtänkt och inte orkar vara ”normal”, men det är bara att gilla läget. Hela systemet i kroppen har sagt ifrån, hjärnan är överbelastad och det är bara att vila. Vila från intryck och krav. Vilket inte löser sig över en natt precis.
Så trött att jag tappar bort mig själv
Det värsta tycker jag är att man i sina tröttaste perioder tappar fotfästet totalt, eller jag gör det i alla fall. Jag tappar lusten till allt, tappar självkänsla och självförtroende, kan inte tänka klart. Blir förvirrad och försöker desperat hitta tillbaka, men det blir nästan bara värre ju mer jag försöker. I dessa lägen är det bara att ta ett steg tillbaka och acceptera hur det är. Jag behöver vila.
Min hjärna och aktivitetsnivå har nog snurrat på alldeles för intensivt senaste tiden. Jag har haft otroligt svårt att somna och varit uppe i varv, fastän jag varit trött och behövt sova. Tankarna spretar åt miljoner håll.
Detta har även hängt samman med att jag konsumerat lite för mycket nyheter och funderat för mycket kring corona och framtiden. Det kan väl i och för sig få de flesta att tappa fotfästet en smula…
Ville träna men det blev sådär…
Senaste dagarna har jag haft en förlamande trötthet och igår när det var ledig dag klev jag upp först vid 11. Jag behövde väl sova ut helt enkelt 😛
Sedan har man det här i sig att man ”borde”träna (och nej, det ”borde” man verkligen inte när man är slutkörd och stressad!). För mig var det ett försök att hitta någon slags känsla av att jag ”gjort något vettigt”. Hade en lång överläggning med mig själv idag om jag skulle träna eller inte.
Jag kände mig stel och ville aktivera kroppen, så det hade kanske räckt med yoga eller något. Men det blev hyfsat intensiv styrketräning och jag blev ganska yr och konstig, så det var väl inte bästa beslutet. Tur att jag redan var hemma (tränar bara hemma nu i coronatider). Uppenbarligen har jag fortfarande problem att lyssna på kroppen. Vill så mycket liksom.
Nu är det en dag kvar av denna långhelg och jag ska göra mitt bästa för att ladda batterierna. Jag vill få tankarna att sluta spreta åt så många håll och fokusera på bara några få saker.
Känner du igen dig av något ovan? Har du någon strategi för perioder när hjärnan (och resten) är galet trött?
Lämna ett svar