Att dras med hjärntrötthet är väldigt typiskt för oss som är eller har varit utmattade. Det är en trötthet som är rent ut sagt för jävlig och det värsta är nog att ens omgivning inte förstår den. Alls. Att säga att man är trött gör att man i bästa fall blir bemött med råd som att ta en tupplur eller att ta lite frisk luft. Om det vore så enkelt ändå!
Tyvärr saknas det fortfarande mycket kunskap om hur det är att vara hjärntrött.
När hjärntrötthet kommer snabbt är det bara att kasta in handduken
Jag upplever att min hjärntrötthet ligger och lurar under ytan och att jag måste vara varsam för att den inte ska blossa upp för mycket. Jag har tyvärr fortfarande vissa koncentrationssvårigheter och svårt med minnet. En hel del minnen, kunskap och erfarenheter är helt borta. Eller, de kanske inte är raderade men jag kommer hur som helst inte åt dem.
Jag märker också i vardagen att jag är känslig för mycket ljud, starka ljud, starkt ljus, dofter. Ja, intryck helt enkelt.
När hjärntröttheten kommer plötsligt så är det goodbye och adjöss med att försöka tänka, ta in information eller ens följa med i samtal. Det är bara att kasta in handduken helt enkelt.
Man känner sig ofta jättedum och skäms för att man är trögtänkt och inte orkar vara ”normal”, men det är bara att gilla läget. Hela systemet i kroppen har sagt ifrån, hjärnan är överbelastad och det är bara att vila. Vila från intryck och krav. Vilket inte löser sig över en natt precis.
Så trött att jag tappar bort mig själv
Det värsta tycker jag är att man i sina tröttaste perioder tappar fotfästet totalt, eller jag gör det i alla fall. Jag tappar lusten till allt, tappar självkänsla och självförtroende, kan inte tänka klart. Blir förvirrad och försöker desperat hitta tillbaka, men det blir nästan bara värre ju mer jag försöker. I dessa lägen är det bara att ta ett steg tillbaka och acceptera hur det är. Jag behöver vila.
Min hjärna och aktivitetsnivå har nog snurrat på alldeles för intensivt senaste tiden. Jag har haft otroligt svårt att somna och varit uppe i varv, fastän jag varit trött och behövt sova. Tankarna spretar åt miljoner håll.
Detta har även hängt samman med att jag konsumerat lite för mycket nyheter och funderat för mycket kring corona och framtiden. Det kan väl i och för sig få de flesta att tappa fotfästet en smula…
Ville träna men det blev sådär…
Senaste dagarna har jag haft en förlamande trötthet och igår när det var ledig dag klev jag upp först vid 11. Jag behövde väl sova ut helt enkelt 😛
Sedan har man det här i sig att man ”borde”träna (och nej, det ”borde” man verkligen inte när man är slutkörd och stressad!). För mig var det ett försök att hitta någon slags känsla av att jag ”gjort något vettigt”. Hade en lång överläggning med mig själv idag om jag skulle träna eller inte.
Jag kände mig stel och ville aktivera kroppen, så det hade kanske räckt med yoga eller något. Men det blev hyfsat intensiv styrketräning och jag blev ganska yr och konstig, så det var väl inte bästa beslutet. Tur att jag redan var hemma (tränar bara hemma nu i coronatider). Uppenbarligen har jag fortfarande problem att lyssna på kroppen. Vill så mycket liksom.
Nu är det en dag kvar av denna långhelg och jag ska göra mitt bästa för att ladda batterierna. Jag vill få tankarna att sluta spreta åt så många håll och fokusera på bara några få saker.
Känner du igen dig av något ovan? Har du någon strategi för perioder när hjärnan (och resten) är galet trött?
Det enda som hjälper mig när den där förlamande tröttheten sätter in är sömn, sömn och åter sömn, helst ett par dagar i streck men hur lätt är det? I bland skrämmer det mig, känslan att vara förvirrad.
Verkligen, massor av sömn och återhämtning. När jag var som sämst 2016 tog det mig 4-5 månader innan jag kunde vakna en morgon och känna mig hyfsat ok.
Jag vet, det skrämmer mig med. Just att inte fungera i skallen är det värsta, det påverkar ju allt.
Jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom för ett par månader sen så allt är ganska nytt för mig. Känner igen mig i mycket av det du skriver och framförallt skönt att hitta andra som har det likadant, för jag känner mig så ensam. Fruktansvärd trötthet nu, gick tillbaka till jobbet efter 2 veckor och är nu uppe på 75 % för att jag blev mer stressad av att jobba 50%. Tyvärr tycker jag att jag faller tillbaka nu efter en period när jag mådde bättre. Kämpar med oro o panikattacker men inbillar mig att det ska gå fort att ”fixa till” det här. Får gråtattacker ofta när jag inser att det tar tid. Minns inte saker jag lärt mig och klarar inte av mer än en bokad aktivitet per dag, ex ta mig till jobbet. Men det är väl bara att kämpa på
Jag vet precis, man känner sig fruktansvärt ensam i denna situation. Men det är man inte.
För mig låter det som att du kanske trappat upp jobbet för snabbt, eller också att ditt jobb inte anpassats efter din utmattning och återgång i arbetet. Om det förväntas att du ska göra massor på 50 % så att du därför kände att du behövde gå upp i tid, så är det fel anpassat av din arbetsgivare. Men detta tar längre tid än vad man kan önska tyvärr. Har du kontakt med rehabkoordinator från vc för stöd i återgång till arbete? Var rädd om dig! Kram!
tack detta hjälper mig enormt. Sjukskrev mig igår, men tankar på jobbet fortsätter maniskt. det tycker jag är mest skrämmande, att hjärnan är kidnappad av jobb tankar. Har det varit så för dig?
Sååå bra att du sjukskrivit dig! Ja herregud, nog har hjärnan varit kidnappad av både det ena och det andra. Är så fortfarande i perioder. Det enda man får göra är att försöka tänka rationellt, typ ”löser jag problem genom att älta detta just nu” och ”vad är det viktigaste jag behöver prioritera nu”. Din hälsa är enda prio nu och inga jobbgrejer i världen blir lösta så länge du mår skit. Det får ta den tid det tar. Kram!
Tack! Men om jag inte kan jobba med detta vad skall jag göra ? Så håller hjärnan på i loopar, om och om igen, som ett beroende!
Det är ett beroende och en mental besatthet. Men det funkar bra att fokusera på grubbeltid och ha det som stående punkt. Tack för bästa bloggsidan. Kram
Känner igen det där med hjärna som loopar. Tack själv! Kram 🙂
Känner igen mig! Mitt dilemma just nu är: hur ska jag kunna arbeta när jag efter 1-2dagars arbete är så trött i hjärnan att jag skulle behöva sova resten av veckan!? Hur ska jag få ett fungerande arbetsliv? Känns skönt att läsa om fler som är i samma situation ❤
Ja, det är jätteknepigt! Man får anpassa fritiden så ens hjärna får vila så mycket som möjligt till nästa arbetsdag. I möjligaste mån ta massa minipauser på jobbet. Det är nog de bästa knep jag har.
Känner så igen mig. Jag blir trött i hjärnan av för mycke social samvaro, av saker som borde bli gjorda men jag orkar inte, av att hålla reda på ett och annat. Blir trött och sover halva dagarna. Glömmer och vet knappt vart jag är på väg. Tappar tråden mitt i jag pratar. Ljuskänslig. Vill vara dra mig tillbaka. Har maken med bipolär syndrom så får inte så mycket hjälp av honom. Jag ska vara den som håller ihop allt. Jag blir hjärntrött bara av att andra är beroende av mig.
Medelsvår depression. Utmattningssyndrom. Alopecia universalis. Atopiker. Sjögrens syndrom.
Men gläds (ironiskt) över fredagen i maj då jag vaknade utvilad. Tänk att det sker så sällan att man kommer ihåg dagen
Förstår att du är trött! Känner igen mig, otroligt tungt när man själv är den som alltid ska vara ”stark”. Kan det finnas någon som ser att du också behöver stöd? Hoppas det!