I fredags var jag helt inriktad på att klara första provet i Google AdWords, som jag missade på för ett par veckor sedan. Nästa utbildning är om drygt två veckor och då ville jag ha det första klart. And I did it! Var så himla nöjd när jag tog helg – det kändes så bra att ha klarat något jag föresatt mig.
Det är 65 rätt så kluriga frågor, så det är ingen lek. Jag var rätt trött i skallen när jag kom hem, fast ändå uppe i varv. Så där som man kan vara ibland och så tror man att man har massa energi, varpå man ba ”nu ska jag passa på att få det och det gjort”. Man känner sig som sitt gamla jag. Sedan kommer det gamla goda återfallet som ett brev på posten. Men nu ignorerade jag det och tvingade mig att bara lalla resten av kvällen. Inte gå på känsla.
Man får helt enkelt lära sig att kunna ta det lugnt, även när man tror att man inte behöver. Det är så vi får jobba.
För några år sedan hade jag för övrigt fått panik av bara tanken att koncentrera mig på ett så pass omfattande material att lära sig. Men nu har jag ändå under en tid försökt skapa förutsättningar för att få plats med detta. Jag har ju den hårda vägen lärt mig att det inte bara är att addera projekt. Man får ta bort något annat så att man hushållar med energin.
Tappa bort sig själv vid utmattningssyndrom
Jag vill verkligen genomföra detta med att utbilda mig och ta några certifieringar i år. Dels för att det är ämnen som intresserar mig och så finns den där längtan att känna att man kan något igen. Det var så mycket som rasade med utmattningen. Minnet, både närminne och att minnas saker som låg längre tillbaka. Koncentration och inlärning blev helt kaputt.
Det allra värsta var nog att personligheten på något sätt försvann. Snacka om att tappa bort sig själv. Vem var jag? Jag visste såklart vem jag var men inte vad jag gillade eller drömde om. Jag brydde mig inte längre. Vad ville jag? Typ vara ifred i ett tyst rum, ha lugn och ro. Allt var som ett blankt papper. Jag tittade på alla mina böcker i hyllorna och det kändes så märkligt att jag hade lyckats ta mig igenom alla dem, några av dem flera gånger till och med.
Jag tappade nog meningen med livet lite grann.
Nu vill jag väl ta tillbaka lite av det som är jag. Förstå mig rätt, inte bli den som jag var innan alltså. Jag tror vi utmattade får acceptera att det inte funkade att vara exakt den vi var, uppenbarligen. Återfall i utmattningssyndrom beror ofta på att man så gärna vill ”hitta sig själv igen”, hitta tillbaka till den man var. Jag har accepterat att jag inte kan leva och vara exakt som förr. Nu måste jag hushålla med ”energikontot”, jobba på ett nytt och smartare sätt.
Jag hoppas att du som också är utmattad har lite hopp om att kunna återta dig själv (i en ny version) igen. Gudarna ska veta att det är en krokig väg…
Lämna ett svar