Utmattning, förändring, omstart

Jaha, vad händer här då? Tänkte dra den hyfsat snabba versionen, då jag inte är jättesugen på att skriva långa noveller kring mig själv.

Under några år har jag, som jag tidigare skrivit, haft en gränslös roll på jobbet där jag även velat väldigt mycket (som alltid). Stress, överpresterande och ständig känsla av otillräcklighet blev ständiga följeslagare.

När utmattningen blir normal

Ni som själva haft bakslag i utmattning vet ju hur förrädiskt det smyger sig på och blir en normal del av tillvaron. Det som fick mig att sätta ner foten var att jag tappade lusten fullständigt och inget var roligt längre, framför allt inte jobbet. Jag drog igång en dialog på jobbet om min roll och hur jag mådde. Bokade dessutom en läkarundersökning för att kolla att det inte var några andra fel eller brister (alla värden var bra!).

När min kollega plötsligt sade upp sig och man insåg att det skulle bli svårt att ersätta henne, mest för att våra roller var så luddiga och gränslösa utan riktlinjer, blev det lite oklart även hur min roll skulle bli. Jag gick på semester och var sopslut och allmänt likgiltig.

Depression under semestern

Under semestern vet jag inte vad som hände, men antagligen kom mycket ikapp mig mentalt för jag blev deprimerad. Alltså jättenedstämd och apatisk. Höll på och ältade för mig själv om jag skulle testa höja dosen Sertralin, men pallade inte boka tid för det heller.

Att må dåligt under semestern är inte ovanligt för mig, jag har alltid haft lätt att tappa fotfästet när jag inte har rutiner och sammanhand. Men detta var på en annan nivå, faktiskt skitjobbigt.

Jobbet började igen och det var ändå på något sätt skönt att komma in i rutiner igen. Jag visste ju att någon slags förändring var på gång och att det inte skulle bli likadant igen. Jag hade själv lite tankar om vilken väg jag ville gå.

Ett mer rimligt arbetsliv

Vi hoppar fram till nuläget – idag överväger jag inte längre att höja mitt antidepp om vi säger så. Jag har bytt arbetsuppgifter och det har gjort underverk för måendet.

Från en projektledande, koordinerande roll med ett ständigt inflöde av frågor och problem att lösa, jobbar jag idag enbart med annonsering (jobbar på byrå). Jag jobbar med kunders kampanjer på Google, LinkedIn och Facebook. Punkt. Jag har en to do-lista varje dag som jag bockar av. Jag känner att jag fått GÖRA FÄRDIGT uppgifter när jag slutar för dagen.

Jag kan ta en promenad på lunchen istället för att sitta kvar och jobba, pga att jag ”inte hinner ta hand om mig”. Jag yogar så ofta jag har lust.

Det är jätteovant att ha ett så inramat jobb, det känns som att jag ”missar något”. Men det är väl stressen som blev en normal del av livet och som hänger sig kvar. Hur som helst, det är verkligen en omstart!

Att prestera utan att gå under

Visst vill jag fortfarande prestera och hela tiden bli bättre, det är en del av min personlighet. Men vet ni. det måste inte vara något dåligt om man lär sig att hantera det rätt. Den bok som jag nämner i detta inlägg ska jag inom kort avsluta (har haft svårt att komma till ro bara) och skriva om här. Den har verkligen varit en aha-upplevelse och jag har fått förståelse för varför det känns så fel för mig med att man i princip inte ska vara högpresterande eller att jag blir provocerad av uttrycket ”prestationsprinsessa”. Jag är den jag är och vill inte göra saker halvtaskigt, jag vill bara åstadkomma bra saker utan att gå under på kuppen.