…det räcker bara med att man vill mycket och inte är på sin vakt. Jag hade en plan. Jag vet vad som funkar för att ha balans och jag behöver följa den strukturen. Lagom av allt. Mindfulness för att vara närvarande och öva på fokus. Men jag följde den inte för jag grottade ner mig i saker för mycket samtidigt som jag har många bollar i luften.

Svårt att veta var gränsen går

Det är jobbigt när man också blir utmattad av att göra för mycket av det som är roligt. Men när jag inte följer min plan utan går på känsla, så gör jag för mycket. Det är otroligt svårt att veta var gränsen går. Nu när jag tog tag i min utmattning och började pigna på så finns det ju så mycket jag vill. Så mycket att göra och att lära sig. Inte minst på jobbet.

I de här lägena är det svårt att tänka klart, alla ni som också är utmattade vet ju känslan när någon kopplat ur alla sladdar i hjärnan.

Fysisk träning innebär också stress

Men som sagt, jag har numera en plan att följa när det blir så här. I veckan som var vilade jag från träning för att lugna ned systemet. Jag har senaste åren fått lära mig att kroppen inte kan skilja på stress från träning och annan stress. Därför är det en bra idé att vila eller bara motionera lite lätt när man är stressad och ur balans. Inga hårda pass, då det späder på stressen.

Lite motsägelsefullt då många upplever att de blir mer avslappnade av träning. Men för mig är det också så att mycket hård träning och tävlingsdiet, utan tillfällen till ordentlig återhämtning, lade grunden för mitt utmattningssyndrom. Och jag tappade bort mig själv totalt. Vilket gör att jag än idag kan rasa utför när jag går in för hårt med gymmandet.

Utmattningssyndrom – svårbegripligt och många återfall

Tyvärr failade jag rejält med avslappning och mindfulness, varpå det varit en förvirrad, obalanserad och spretig vecka inombords. Mår inte ett dugg bättre. Jag myser runt lite i gymmet nu i helgen när jag är ledig, men nästa vecka blir det nog också vila från träning. Jag har inte ro att träna i vardagen just nu. Behöver få ordning på en massa annat.

Så här är livet som utmattad: Man mår lite bättre, överskattar sin tålighet och så får man börja om igen. Antagligen kommer jag ha den här resan några vändor till. En mycket tröttsam sjukdom det här. Som dessutom inte går att förklara för den som inte fattar. Hur ska man förklara varför man inte mår bra? När man själv skäms och känner sig lat dessutom.

Som många med mig säger – det vore nästan bättre att bryta ett ben så att det syns vad som är fel 🙂

Så lätt att tappa fotfästet…

Detta inlägg har 2 kommentarer

Lämna ett svar

Stäng meny