När prestationsångest dödar prestationen

Nackdelen med att blogga när man har utmattningssyndrom, är att det bara tar stopp ibland. Man är ju liksom…utmattad 🙂

Man har haft det lite körigt ett par veckor, det behöver inte då enbart handla om att ha haft mycket att göra. Man vill för mycket, ger sig själv för många saker att tänka på och för höga krav. Och vill så gärna prestera att det låser sig och blir tvärtom. Hjärnan blir helt urblåst och man har slarvat med sin återhämtning. Man får ett ”återfall”.

Rakt in i duktighetsfällan

Som jag nämnt innan, så vet jag numera hur jag ska hantera det. Jag har min strategi som till och med är uppsatt på anslagstavlan.

Tanken är ju inte heller att jag ska vara värsta fröken Duktig i den här bloggen och bara spotta ur mig en massa insiktsfulla inlägg. Jag skriver ju för att berätta om utmattning. Jag är bara en människa och jag lider av den luddiga sjukdomen utmattningssyndrom. Som är så luddig att man knappt kan greppa själv hur det funkar. Vilket gör det svårt att bli helt frisk.

Fixeringen vid prestation

Det är ju tydligen så lätt att börja överdriva och fokusera på prestation, det är ju därför man hamnade här. Och världen är ju väldigt uppbyggd kring prestation och effektivitet. Man ska hela tiden åstadkomma något. Skrattade lite när jag läste Little Neas blogginlägg, inte ens när vi går  en kurs i stresshantering och rehabyoga kan vi bara vara. Jag hade antagligen också varit som den där kvinnan som ville ha hemuppgifter 🙂

Jag har åter försökt ha superkoll på femhundra saker samtidigt, skippat meditation (som är övning i koncentration) och blivit helt splittrad i hjärnan. Igen. Prestationsångesten har dödat prestationen. Jag presterar bättre när jag inte pressar mig själv.

Dags att börja om och följa planen. Igen…

 

2 reaktioner till “När prestationsångest dödar prestationen

  • 13 mars, 2017 kl. 15:18
    Permalink

    Haha, ja visst är det ett exempel som är både sorgligt och roligt. Jag kände igen mig i den kvinnan som frågade efter hemuppgifter, men har samtidigt börjat lära mig att lägga duktigheten åt sidan. Jag försöker i alla fall. Den där prestationen som hemsöker oss hela tiden… Hur blev det så egentligen.

    Åh, jag har funderat på exakt det här många gånger. Och faktiskt tänkt skriva något om det ganska snart. Men jag har ju säkert 500 idéer till om vad jag vill skriva om på bloggen. För som du säger så vill en ju dela med sig och berätta om utmattningssyndromet. Kanske kan det hjälpa andra någonstans, någon gång. Jag orkar inte heller skriva varje dag, även om det kan se ut så. Jag har alla mina idéer och när jag får tid och energi samtidigt kanske jag skriver ihop 2-3 inlägg på samma gång, schemalägger och portionerar ut. Sen kan jag vänta några dagar innan jag skriver igen, eller slänga in ett inlägg däremellan. Annars skulle det aldrig funka för mig. Jag jobbar 75% och ska hantera jobbandet resten av tiden genom återhämtning, jag har dessutom hem, barn och man att förhålla mig till 🙂 Så bloggen är vid sidan av, men när jag sätter mig och skriver så kan det bli mycket vid några enstaka tillfällen. För att jag tycker att det känns så otroligt kul och givande 🙂 Kram

    Svar
    • 13 mars, 2017 kl. 19:32
      Permalink

      Låter som en bra taktik! Jag ska nog ha en idébas att plocka ifrån och skriva när jag orkar. Det måste ju faktiskt inte vara värsta långa inlägget 🙂

      Svar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *