Läsarintervjun: ”Utmattning det värsta jag upplevt”

Maria har jobbat som lärare under 9 år och har alltid känt av olika symtom av stress. Samtliga arbetsplatser inom skolan har varit otydliga med förväntningar och arbetssätt, vilket lagt för mycket ansvar på lärarens axlar. Till slut kraschade hon i utmattningssyndrom och en del av läkningen har varit att skriva en bok om utmattning.

Hur och när märkte du att något var fel? Vilka symptom har du känt av?

– I stort sett under hela mitt liv som lärare, ca 9 år, har jag känt av stress. Jag minns när jag fick min lärarlegitimation och då tänkte att nu kommer jag landa i min yrkesroll, vad skönt det ska bli! Men så blev det inte, jag landade aldrig, jag fortsatte att flyga ganska länge tills jag kraschade istället.

– Jag har ofta känt av hjärtklappning och att jag varit slut i huvudet. Som att hjärnan går på högvarv och att jag har tusen tankar igång samtidigt. Jag har nästan konstant planerat lektioner, undervisning, aktiviteter etcetera även om jag inte suttit vid mitt skrivbord och jobbat. Då jag i stort sett alltid varit ny på jobbet har jag inte riktigt kunna släppa planeringen. Det har också varit viktigt för mig att jag genomför bra planerade lektioner, att eleverna får en lustfylld vardag. Det ska vara roligt att gå i skolan.

– Jag har bytt arbetsplats fem gånger på 9 år och hoppat upp en årskurs eller två i taget. Började i förskoleklass och jobbar nu i årskurs 9. Jag har aldrig jobbat med samma årskurs två år i rad, alltså gjort samma sak igen. Hela tiden nytt. Även om jag hela tiden arbetat inom skolan, så har alla arbetsplatser jobbat på olika sätt och alla sätt har varit otydliga. Det har aldrig funnits en manual ”så här jobbar vi här” utan den har jag fått uppfinna själv varje gång.

”Att inte veta vad som förväntas av en eller att aldrig bli klar är otroligt stressande”

– Att hela tiden inte veta vad som förväntas av en är otroligt stressande. Att inte få känna sig trygg och avslappnad i sin yrkesroll. Att aldrig bli klar. Det kommer konstant nya uppgifter, det ena löser av det andra. Ju högre upp i åldrarna, desto mer har det tillkommit mer stress och press. Det är först nu i min utmattning som jag har förstått vad stressen berott på.

– Ungefär tre år innan jag kraschade i utmattningssyndrom sa min kropp ifrån konstant! Det ena symtomet efter det andra, men jag lyssnade aldrig. Jag hade ett extremt tryck över bröstet och hade svårt att andas. Jag röntgade till och med mina lungor då jag trodde jag fått en allvarlig lungsjukdom, men det var stress.

”Sista veckorna innan kraschen var jag helt orkeslös”

– Jag hade koncentrationssvårigheter, glömde bort hur jag skulle hitta hem, hade dåligt minne, var nedstämd, irriterad, sov dåligt då jag även drömde om jobbet. Sista veckorna innan min krasch var jag helt orkeslös, konstant trött och gick som i en dimma. Jag ville bara gråta och bryta ihop, frustrerad över att inte fungera. Jag var konstant uppe i varv och sprang, sprang och sprang under flera års tid. I början av min utmattning kunde jag inte djupandas då jag andats uppe i bröstet under flera års tid.

Hur lång tid tog det innan du sökte hjälp?

– När jag väl kraschade sökte jag hjälp på en gång. Jag visste att något var fel, men jag visste inte hur jag skulle må bättre.

Hur har du blivit bemött i vården?

– På de två första vårdenheter blev jag behandlad som ett skämt, som en i mängden. Jag skulle själv ha svaren på alla mina frågor, då de personer jag träffade då inte hade några svar. En kvinna jag träffade efter två veckor frågade mig hur jag skulle ”komma tillbaka”, det var hennes största fokus och hennes första fråga till mig…

– Efter 6 månader bytte jag vårdcentral och fick träffa en väldigt förstående och empatisk läkare. Men jag har varit den som fått mig att må bättre, att hitta de verktyg jag behövt för att komma vidare, absolut inte vården.

”Trots att utmattningssyndrom är den största folksjukdomen, finns det så lite kunskap om den.”

Hur har din omgivning reagerat? Förstår de dina behov tycker du?

– Det har nog varit bland det värsta att mina nära och kära inte förstått hur jag mått. Det tog väldigt lång tid för min familj att förstå mitt mående, till viss del. Inte ens jag själv visste i början vad som hänt med mig – vem var jag nu?

– Jag har haft ”turen” att ha två nära vänner som båda drabbats av utmattningssyndrom, så de har verkligen förstått mig och de har varit ett otroligt stöd för mig.

– Trots att utmattningssyndrom är den största folksjukdomen, finns det så lite kunskap om denna sjukdom. Så jag skrev en bok om hur det känns att drabbas av utmattning: ”Vem är jag som drabbats av utmattningssyndrom?” Det var här jag upptäckte min passion för att skriva. Det blev min räddning. När jag började lyssna inåt på vad min själ sa till mig mådde jag bättre för varje dag, det blev min återhämtning. Att skriva min bok har varit min största hjälp i min självläkningsprocess.

– Min omgivning har inte förstått mitt mående. Mina allra närmaste har verkligen försökt, medan några inte har försökt. Skämt och elaka kommentarer verkar vara okej för en del, men de som uttrycker dessa klumpiga ord mår nog inte så bra de heller, inte för att det ursäktar deras beteende…

Vilka är dina största stressfaktorer?

– Hög ljudmiljö, mycket folk på liten yta, flera samtal igång, energitjuvar. När jag måste vara i en miljö med människor där jag inte känner mig bekväm, då blir jag stressad.

– När jag har fokus på fler än en sak samtidigt, det går inte. Numera försöker jag lägga ned och gör istället en sak i taget. Tänker mindfulness. Jag är medveten och känner av minsta lilla stressymtom, och jag väljer att lyssna varje gång!

Hur ser ditt liv ut idag och vad gör du för hantera vardagen?

– Jag är tillbaka på samma jobb som gjorde mig sjuk, i samma miljö…andra arbetsuppgifter dock. Det är så många saker som gör att jag inte kan läka i denna miljö men jag måste ha en inkomst då jag är utförsäkrad från Försäkringskassan.

– Min största passion är att skriva bokmanus och det är verkligen något jag vill jobba med på något sätt!

”Så skönt med JOMO istället för FOMO!”

– Jag behöver verkligen tänka på min energibalans flera gånger varje dag, lyssna, lyssna, lyssna. Jag behöver tålamod och tänka JOMO (Joy of Missing Out) – vilket jag verkligen har anammat! Så skönt med JOMO istället för FOMO! Behöver lära mig att säga nej, men det är väldigt svårt att säga nej i mitt jobb då jag fortfarande har ett hjärta och engagerar mig i eleverna. Det är en väldigt svår balans.

– De få gånger jag gör något utöver jobb, får det enbart vara en sak. I stort sett är jag alltid hemma, vilket jag trivs väldigt bra med, och skriver bokmanus! Älskar det!

Vad vill du säga till andra som känner att de lever i en ohållbar situation och är på väg mot utmattning?

– Mitt främsta råd är att läsa min bok som innehåller så mycket kunskap om denna sjukdom. Jag genomförde en studie, en enkätundersökning där 665 personer valde att delta och berätta hur deras tankar, känslor och uppfattningar kring denna sjukdom känns.

– Lyssna inåt – vad vill du? Vad är viktigt för dig?

– Prata med någon du litar på att du kan anförtro dig till när du känner att något inte känns som det ska. Lyssna på minsta lilla symtom.

”Ju fler som vågar prata om utmattning utan skam, desto fler kan räddas från att hamna i denna fruktansvärda sjukdom”

– Ju fler som vågar prata om sin utmattning och inte känna skam (vilket är väldigt svårt i detta samhälle), desto fler fina människor kan räddas ifrån att hamna i denna fruktansvärda mardrömssjukdom. Den är det värsta jag någonsin upplevt! MEN jag känner mig ändå tacksam att jag hamnade här. Att jag nu sett mitt värde i mig, att sätta mig själv främst och att göra det jag vill. Mitt liv, mina val.

– Klicka in på min webshop och köp min bok till dig själv, en kär vän eller kollega. Sprid kunskap och bli medveten om vad farlig stress (stress utan återhämtning) kan göra med dig kropp. Lyssna och stanna i tid! Du vill inte hamna där jag var.