Läsarintervjun: ”Jag byggde min självkänsla på prestation”

Sara Wollin hade en ny tjänst och ville visa framfötterna. Efter ett år när det var dags för semester var hon helt urlakad, men kände efter sommaren att hon ändå var rätt utvilad. Några månader senare kunde hon sitta i jobbmöten och hålla sig i bordet för att hon var så yr. Till slut gick det inte längre. Läs hennes berättelse!

Hur och när märkte du att något var fel? 

– Jag hade nytt jobb, och jag hade gått upp i tid till 100%. Jag ville ju göra bra ifrån mig och gav verkligen allt, på bekostnad av både min tid med familjen och på bekostnad av mig själv.

”Det kändes som om jag kröp de sista dagarna innan jag gick på semester”

– Efter ett år på tjänsten och semesterdags, kände jag mig som en urvriden trasa. Det kändes som om jag kröp de sista dagarna innan, jag hade semester. 

– Under sommaren så orkade jag inte vara social så som tidigare. Detta var ju innan Corona, så sommaren innebar mycket socialt med vänner och grillning. Jag blev jättestressad när vi hade gäster för att få ihop det med mat och vara social samtidigt, vilket istället gjorde med mig arg och tvär. 

– Jag kände att jag inte mådde bra. Jag kände inte igen mig, jag gjorde stresstest på nätet och insåg att det nog var utmattning och sökte läkarvård. Men han sa att ”jag behövde vara ledig”. Jag tog ändå min trötthet på allvar och pratade med min man och mina närmaste. Vi hade en ganska lugn sommar och försökte varva ner.

– När det var dags att börja jobba efter semestern så kände jag mig pigg och på G. Jag tog mig an nya läsåret med att  kavla upp ärmarna och försökte tänka positivt. 

”Under möten satt jag och höll mig lite i bordet för att lindra känslan av yrsel”

– Efter några veckor började jag känna yrsel i olika möten, jag kände att jag inte riktigt kunde fokusera på vad folk sa. Det susade och pep i mina öron. Så småningom satt jag och höll mig lite i bordet för att lindra känslan av yrsel.

– När jag skulle sova kändes det som om att sängen var en karusell. Jag åkte upp och ner som en berg och dalbana. När sömnen väl infann sig drömde jag i princip bara om jobb och ofta stressdrömmar. 

– Efter en tid med yrsel och sömnsvårigheter så höll jag på att köra av vägen, när jag skulle hem. Jag fick en yrselattack som påverkade mig fysiskt. Det var väldigt otäckt. 

Hur lång tid tog det innan du sökte hjälp?

– Detta var i november och då hade jag varit tillbaka sedan semestern i augusti. Då ringde jag Företagshälsan och berättade om mina symptom. Jag fick tid dagarna efter. 

Hur har du blivit bemött i vården?

– Företagshälsovården lyssnade in betydligt mer än vad min läkare på vårdcentralen gjorde. Jag blev sjukskriven i en månad direkt. 

– Då var det som om luften gick ur mig. Jag blev helt slut av minsta lilla ansträngning. Att tömma diskmaskinen var som om att bestiga ett berg. Att ta min yngsta till förskolan var ett helt företag. Efter varje, i vanliga fall, vardagssyssla var jag tvungen att vila långa pass. 

– Min läkare på Företagshälsovården sa till mig att vila, bädda ner mig, skapa trygghet runt mig och att jag behövde ut och promenera. Så jag vilade och tog minipromenader, i början av sjukskrivningen. Jag gjorde yoga och avslappningsövningar hemma. Sakta men säkert kom jag tillbaka. Fast flera gånger tvivlade jag på om jag någonsin skulle känna mig som mig själv igen. 

”Jag tror inte det går att förstå utmattning, om en inte varit med om det själv” 

Hur har din omgivning reagerat? Förstår de dina behov tycker du?

– Mina närmaste har stöttat mig och försökt förstå det jag gått genom i min utmattning. Det har såklart inte varit helt lätt alltid, då jag inte tror det går att förstå utmattning, om en inte varit med om det själv. 

– Min arbetsgivare reagerade med att ifrågasätta sjukskrivningen. Det landade inte bra i mig. Varje gång hen ringde för att höra hur det var med mig, gick jag tillbaka i sämre mående. Yrsel kunde skölja över mig och jag fick lägga mig ner under samtalen. 

 – Det tog mig ett halvår med sjukskrivning på heltid, att kunna börja arbeta 25% och jag trappade upp långsamt. Under drygt ett halvår fick jag gå upp till 50% och sedan 75%. 

Vilka är dina största stressfaktorer?

– Mitt mål var att bli frisk nog för att kunna byta arbetsplats – då en av mina största stresstriggers var min chef. Jag kände att min kropp var på helspänn då fort hen var i närheten. 

– Jag får idag stresspåslag om det blir för mycket runt om mig. Ifall vi ska iväg och jag ska packa och fixa ihop en massa saker. Det kan stressa mig enormt och ofta reagerar jag med att bli irriterad. Så den är fortfarande lite som ett sår i mig. 

– På min arbetsplats är det när känslan av att det är mycket som kan stressa mig. Men så känner nog många. Då försöker jag påminna mig om att jag gör mitt bästa och att jag bara kan hinna det jag hinner.

Hur ser ditt liv ut idag och vad gör du för hantera vardagen?

– Idag är jag tillbaka i arbete på 80%. Jag har sedan ett och ett halvt år tillbaka ny arbetsgivare och jag har valt en annan slags tjänst, men mindre ansvar än tidigare. Jag har valt att inte arbeta 100%, för det tror jag blir för mycket. 

– Jag försöker promenera varje dag, vissa dagar blir det kanske bara en stund. Jag gör yoga några ggr i veckan. Jag låter min man göra fler sysslor än tidigare och tillåter mig själv att vila mer än vad jag gjorde tidigare. Jag försöker att inte bestämma för mycket på min fritid. Jag blir stressad av att ha för mycket inbokat. 

– Jag tränar mycket Mindfulness och försöker vara närvarande i det jag gör. Njuter av promenaden och tittar mig omkring. Istället för att bara lyssna på min inre röst. Den försöker jag pausa så mycket det går. 

Vad vill du säga till andra som känner att de lever i en ohållbar situation och är på väg mot utmattning

– Om jag ska jag ge ett råd till någon som är på väg mot utmattning så skulle ett kunna vara: Att ta känslan på allvar och stanna upp. Och att gå till läkaren. 

– Det är inte värt att jobba bort sin hälsa – livet är mer än arbetet. Men att det tar tid att arbeta bort mönster som att till exempel alltid vara duktig eller att se mina prestationer som det jag bygger min självkänsla på. Idag tycker jag mycket mer om mig själv, vem jag är. Jag försöker att leva mitt liv mer i enlighet med mina värderingar än vad jag gjorde innan. Det känns värdefullt och äkta. 

”Jag byggde min självkänsla på mina prestationer”

– Jag försöker att inte vara på väg någonstans utan att vara här och nu. 

– Så på många vis har jag lärt mig av min utmattning vem jag är och vill vara och hur jag vill leva mitt liv. Det är jag tacksam för idag.