Jag har några få timmar kvar av semestern 2018. Den gick väldigt snabbt måste jag säga!
Jag har alltid haft lite svårt för semester, hur konstigt det än kan låta. Jag tror det är en kombination av förvirring/identitetskris i stil med ”vem är jag när jag inte jobbar, samt att jag helt enkelt får för mycket tid att tänka och känna efter. Plus att jag inte mår jättebra av stark sol och hetta. Det blir så där.
Min favoritårstid är hösten och känslan av nystart, plus att allt blir ”som vanligt” igen. Ja, ni får tycka vad ni vill men sådan är jag…
Denna sommar har mitt behov av mental vila varit enormt. Jag har inte pallat sociala medier i samma utsträckning, inte haft asmycket att säga här på bloggen och jag har behövt pausa från andra människor. Med det sista menar jag att jag har en viss mängd social energi och sedan måste jag gå undan, lägga mig och vila. Lyssna på ljudbok går däremot utmärkt, det har varit den enda input som inte känts belastande.
Jag har dessutom rensat ut en del grejer och slängt, vilket alltid känns befriande. Det, samt att skapa sig en lugnare och enklare vardag, är så viktigt för att finna ro. Det behöver inte vara så krångligt liksom. Man behöver inte ha eller göra allt.
Vi betraktar oss själva utifrån med ett ständigt bedömande och jämförande öga
Senaste tiden har jag tänkt en del på människors strävan och vad det leder till. Det är naturligt att sträva efter saker och det är bra att vilja utvecklas såklart. Men vi blir aldrig nöjda och det har nästan blivit fult att slå sig till ro och vara nöjd. Som det ser ut idag verkar vi dessutom sträva efter så mycket som har med materiella ting och social status att göra. Det räcker inte heller med att konsumera anpassat till den inkomst man har, utan folk tar i många fall en massa lån och skaffar sig saker man egentligen inte behöver.
Ofta för att visa upp rätt fasad för andra och få deras gillande. Nästan som om vi lever vårt liv utanför kroppen, liksom betraktar oss själva utifrån med ett ständigt bedömande och jämförande öga.
Skulle vi må bättre om vi begärde mindre? Om vi fokuserade mer på vad vi har istället för vad vi inte har, eller vad vi ”borde” ha?
Jag tror det. Många använder sig ju av en slags daglig tacksamhetsdagbok och det har nog sina poänger.
Vad tror du?
Humans are biologically programmed to desire things. It’s encoded in the survival machine that we refer to as our body. This process of desiring, however, leads to a narrow zone of fixation that stops us from experiencing reality in a way that is conducive to avoiding misery.
To fight this, we have to develop the flexibility to reshape the content of these desires as we obtain more and more information from the objective world.
We have to learn to let go of the incompatible subjective expectations that we rigidly anchor to reality so that we can recast new ones in a more suitable direction, slowly getting away from the seeking to the finding.
It takes a lot of work, and even more courage, to look at yourself and decide that maybe it’s time you saw things from a different angle, with a different question, but it’s precisely this kind of work that is rewarded.
Avoiding misery isn’t easy, but it is simple. It’s on you to take the right steps.
Källa: The Simple Art of Not Being Miserable – Personal Growth – Medium
Lämna ett svar