Den långa och krokiga vägen tillbaka från utmattning

Det är nu drygt ett år sedan jag sökte upp sjukvården och fick diagnosen utmattningssyndrom med ganska höga poäng på deras test. Jag fick också diagnosen måttlig depression enligt den skalan de kör med. Den senare har jag blivit bättre ifrån, men det var pga depp som jag sökte hjälp. Utmattningssyndromet visste jag att jag haft i många år men ville inte riktigt kännas vid. Det har också varit den svåraste biten att jobba med. Särskilt när man är så pass trött i hjärnan och…ja, utmattad.

Bli frisk från utmattning?

En del säger att det tar ungefär lika lång tid att bli ”frisk” som att bli utmattad. Ja, det verkar kanske rimligt. Eller så är det individuellt. Alla vi som dragit på oss den här sjukdomen har gjort det på olika sätt med en kombination av orsaker bakom.

Det enda jag vet är att det går jävligt upp och ner. Jag vet inte hur många gånger det svängt under det här året. Men det är några stycken och det beror mycket på att jag faller in i gamla mönster. Under semestern släppte jag på en massa sådana mönster, vilket var underbart. Men då blev det som att alla spänningar och all trötthet jag samlat på mig kom och slog mig hårt i ryggen ungefär. Som om man ger en sådan där boxningssäck en rejäl smäll och sedan vänder sig om för att gå och så kommer den farande in i ryggen med full kraft.

Ständigt fysiskt spänd tar energi

Min hälsa har varit lite svajig ett tag, jag vilade från träning i ca tre veckor för att jag höll på att tuppa av på gymmet. Nu har jag dragit igång lite lätt och det är skönt, men något är fortfarande lite vajsing. Så fysiskt spänd som jag är i stort sett hela tiden så är det inte konstigt. Det är något jag verkligen måste ta tag i. Jag biter ständigt ihop, har höjda axlar och allt man kan tänka sig. Jag till och med ligger och ler krampaktigt i sömnen för att jag har det här måstet att alltid vara glad och till lags oavsett vad. Inte konstigt man ofta har huvudvärk och numera ganska konstanta synrubbningar.

Det är väl också så pass enkelt som att allt jag utsatt kroppen för under dessa år måste komma upp till ytan någon gång.

Eventuellt finns också en vanlig hederlig förkylning som ligger och lurar och det är ju lite enklare att tampas med 🙂

Stora mentala förändringar

Är det något jag lärt mig det här året så är det att det krävs genomgripande förändringar för att ens påbörja läkning. Framför allt mentalt eftersom det är en förutsättning för att genomföra allt annat. De sista månaderna är det massor som hänt inuti och gjort att jag nästan börjar se glimtar av mitt gamla jag fast i en sundare version. Det jag troligen alltid kommer behöva vara medveten om är självkänslan som är minst sagt bräcklig och en gigantisk bov i den här soppan.

Jag har omvärderat så många saker vilket är otroligt skönt. En del har jag redan skrivit om  och det kommer nog dyka upp lite mer exempel.

Energitjuvar

Kanske är det allt det här som gör att jag har extremt lite mental energi nu och undviker alla former av energitjuvar. Jag orkar knappt läsa nyheter för det är liksom bara negativt och ger en känsla av att allt håller på att spåra ur. Jag är inte särskilt aktiv på sociala medier, förutom i jobbet, eftersom det ofta känns ytligt. Jag har blivit mer noga med vad jag följer dock.

Mitt interagerande med människor överhuvudtaget är ganska sparsamt just nu eftersom jag fortfarande har det i mig att vilja vara alla till lags, vilket känns rätt kvävande.

Och det är ju längesedan jag skrev här, vilket kan förklaras av ovanstående. Det händer mycket samtidigt som man ska hantera och prestera något vettigt i vardagen.

Om du som läser lider av utmattningssyndrom så vill jag bara säga att det är inte meningen att vi ska hitta tillbaka till den vi en gång var. Inte helt och hållet i alla fall. Vi kommer att hitta en annan version som är bättre och klokare. Okej?

En reaktion till “Den långa och krokiga vägen tillbaka från utmattning

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *