Det där med att psykisk ohälsa är så tabu fortfarande. Mycket tröttsamt. Att dessutom äta medicin för det är antagligen ännu mer ”skamfyllt”. Jag skiter i det. Jag började ta medicin hösten 2016 och det enda jag ångrar är att jag inte började tidigare.
För många år sedan hade jag rejäla sömnproblem och vaknade vid 3-4 på ”morgonen”, för tidigt att gå upp egentligen men jag kunde inte somna om. Till slut blev jag desperat och sökte läkare, man blir ju helt koko till slut av sömnbrist.
Ville inte ”laborera” med psyket
Han föreslog att jag skulle prova antidepressiva, eftersom mina slmnsvårigheter tydde på depression. Visst var jag väl inte på topp, men jag vägrade börja med sådant. Ville inte börja ”laborera med psyket” som jag uttryckte det då och i många år efter det.
Istället fick jag sömntabletter för att bryta mönstret och få lite vila. Att jag i mitt ”nu jävlar ska det sovas” tog maxdosen första kvällen och somnade som ett fyllo på golvet när jag varit på toa på natten, är en annan historia…
Efter ett tag slutade jag med dem, tyckte att det var en läskig känsla i krpååen för att inte tala om hur lullig och slö man var dagen därpå.
Brist på serotonin
Jag har alltid varit tveksam till läkemedel överlag, vill knappt ta Alvedon när jag har huvudvärk. Antidepressiv medicin har jag varit extra skeptisk till, ansåg att det var bättre att ”ta itu” med sig själv. Vilket jag väl har gjort på sätt och vis, herrejösses vad jag har försökt. Men det är inte lätt att komma ur dåliga tankemönster.
Min utmattning, som utlöstes i början av 2008, späddes bara på medan jag försökte leva mitt liv mer än jag förmådde. Våren 2016 började jag bli riktigt trött och en kombination av flera faktorer gjorde att jag tappade orken och livslusten. I samma veva fick jag från flera håll höra bra argument för att börja ta medicin som höjer serotoninet. Långvarig stress gör att man får sänkta halter av detta hormon. Och varför inte tillsätta något som man uppenbarligen har brist på? Precis som när man har brist på vitaminer eller mineraler.
Sertralin – biverkningar första tiden
Jag bokade nästan motvilligt tid hos en läkare, men hade tur och fock en ödmjuk och lyhörd kvinnlig läkare (har råkat ut för en del manliga besserwissers tidigare) som skrev ut Sertralin. Och rekommenderade samtalskontakt, vilket blev den gruppbehandling jag skrivit om tidigare här.
Jag började på lägsta dosen, hade huvudvärk första dagen och mådde illa till och från i ett par månader. Inte så att jag spydde eller så, bara ett molande illamående. Magen var överlag lite stökig men inte så farligt att jag inte tyckte det var värt det. Sedan går ju vissa upp i vikt av sådan här medicin pga ökad aptot. För mig blev det lite tvärtom eftersom jag var lite illamående, jag tappade aptiten en hel del i början.
Jag lände mig också väldigt off och avtrubbad första månaden. Men när jag började känna mig normal igen efter ca en månad, upptäckte jag framför allt att jag var SÅ LUGN.
Ork att börja förändra mig och mitt liv
Sertralin har ju en ångestdämpande effekt och är bra mot bland annat fobier eller katastroftankar. Det sista har jag verkligen märkt av. Jag har inte alls samma oro eller negativa tänk om framtiden. Jag har liksom mera ro att vara här och nu. Jag är överhuvudtaget inte kapabel att stressa lika mycket som tidigare, det går bara inte.
Jag säger inte att sådan här medicin är lösningen på allt eller att det är för alla. Men med facit i hand så borde jag ha börjat för längesedan. Antidepressiva ”botar” inte heller utmattning eftersom det är skilda diagnoser, dock kan man ha dessa i kombination. Man kan ju tappa fotfästet rejält av utmattningssyndrom.
Det här kallades ju ”lyckopiller” en gång i tiden, men det är inte det det handlar om. Det handlar om att komma upp i normala mängder serotonin när man har haft brist under en tid. Och allt löser sig inte automatiskt så att man lever lycklig i alla sina dagar, bara för att man tar antidepressiv medicin. Däremot kan man få ro och kraft att börja omvärdera och förändra det man mår dåligt av.
Jag känner lite som du beskrivit kring läkemedel överlag och drar ut på det (ofta för länge) innan jag ens tar en värktablett för huvudvärk, men däremot så är jag rätt övertygad om att vi behöver hjälp av läkemedel ibland. Det finns lägen när en knuff av medicin behövs för att få oss i rätt riktning. Därför kan inte jag säga till någon annan att de gör rätt eller fel i att ta eller inte ta medicin. Oavsett anledning. Tror att samhället behöver ta sig ett ödmjukhetspiller ibland och inse att vi alla är olika och att alla kan hamna i en situation där vi behöver hjälp… Tack för att du delar din berättelse 🙂
Jag håller med totalt.
Och det där med ödmjukhetspiller var bra, hehe 🙂 Politiker m fl skulle behöva ligga på en rejäkt hög dos…
Vad knoppen behöver är lugn och ro göra det man tycker är skönt,alla behöver känna sina känslor det är en del av livet.medicin de e klart får en att gå upp för att arbeta igen som en robot skulle aldrig i mitt liv ta det jag vill känna mina känslor och det får vara så mer tid att läka det är det viktigt meditation yoga samtal
Det behöver man absolut och det är bra åtgärder. Jag kunde tyvärr inte få ro att göra något av det där alls innan jag fick medicin och blev mer stabil. Alla gör det de mår bäst av. Ta hand om dig!
Vilken tid på dagen är de bäst att ta tabletten på kvällen eller morgonen enligt dig?
Vilken dos tar du av sertralin?
Jag ligger på 100 mg. Någon period har jag känt att det kunde varit bra med mer, men jag vet inte. Tycker det känns svårt att bedöma liksom.
Jag funderar starkt på att börja med medicin men undrar om det överhuvudtaget hjälper på saker som intryckskänsligheten? Visst känner jag mig nedstämd men det är mest över situationen i sig. Så fort jag har en bra dag med mindre fysiska besvär så mår jag bra och älskar livet (typ)..
Jag tror att det fungerar så olika på olika människor. Jag upplever inte att det minskat känsligheten för intryck dock. Däremot har den fungerat ångestdämpande och lite ”avtrubbande”, så att jag inte får lika djupa svackor.
Jag tror det viktigaste är att skapa sig ett hållbart liv, där man begränsar mängden intryck efter vad man känner att man tål. Samt att du spar på energin även de dagar du känner att du har ork, då minskar du risken för att ”göra för mycket” och få bakslag.
Hur gick det för dig? Har typ samma problem.
Hej och tack!
Jag gick under lång tid med utmattning och panikångest och vägrade medicinera. Dock ”tog jag slut” helt till slut och började med citalopram. Funkade som stöd att läka. Slutade hastigt och (o)lustigt med denna allt för tidigt pga min egen otålighet. Äter nu cymbalta och det funkar bättre. Vissa dagar hatar jag att jag behöver medicin, men det är faktiskt bland det bästa jag gjort. Så alla ni som skallar huvudet blodigt (bildligt… :-)) pga en trött hjärna på olika sätt kan jag verkligen rekommendera att vara öppna för att testa av läkare rekommenderad medicin och terapi. Ta hjälpmedel på allvar!!! Jag ser fram emot den dagen jag klarar mig utan mina dagliga piller. Dock har jag slutat skynda mig dit…
Hoppas att någon får nytta av alla berättelser, inklusive min egen, om psykiskt ohälsa. Tillfrisknande kan som för mig ta tid, och det går ibland frustrerande långsamt till det bättre över tid. Men det blir bättre!!! Jag har tagit mig upp ur träsket och har inte bara näsan över vattenytan längre. Kram till er alla
Tack så mycket för att du delar med dig Ja, det är verkligen värt att överväga medicin. Det kan verkligen ge det stöd som behövs för att orka ta tag i det man behöver förändra. Mottaglig för det som behövs för läkning.
Tack för att ni skriver om detta! Har själv kämpat med utmattning i flera år och har nu kommit till en gräns även för mig. Har testat allt och alltid sagt nej till medicin trots att flera läkare insisterat på esitalopram. Ska till läkaren imorgon och har bestämt mig för att våga testa trots att jag är skiträdd för biverkningar mm. Önskar just nu att jag kunde snabbspola in i framtiden för att veta hur det kommer gå kram
Tack för din respons och vad bra att du ändå tar steget nu! Jag var helt emot medicin i flera år men nu är jag SÅ glad att jag vågade testa. Visst kände man sig konstig första veckorna och för mig har magen blivit lite stökigare, men det är värt det. Sen sker det ju verkligen inga mirakel, men de är till stor hjälp. Hoppas du får en sort som är rätt för dig, ge det lite tid och var snäll mot dig själv 🙂
Jag försökte i 20 år att fixa mig upp ur en gruppkänsla som ofta kom över mig. Det blev som ett nytt liv efter jag började med sertralin. Jämnare mellan topparna men ffa inte dalarna längre. Slutat några gånger o tänkt att jag nog inte behöver dom längre. Men alltid börjat igen och nu har jaf accepterat att jag faktiskt behöver dom.
Jag förstår vad du menar och vad fint att det fungerat för dig! Jag känner också att jag behöber dem, att sluta har jag faktiskt inte funderat på alls.
Hej
Hjälper mig mycket att läsa hur man kan hamna i sitt liv. Också en slags tröst. Jag själv har sedan 8 månader haft alla de symtom som skrivits om och har nu gått in i en fas där jag måste acceptera att det handlar om att något kraschat i mitt inre men med yttre symtom. Min doktor har gett mig en antidepressiv medicin som heter Escipalotram. 5mg. Någon som har erfarenhet av den medicinen?
Hej! Tack för din kommentar! Det kan vara tufft att acceptera men när man väl gjort det och kanske börjar ändra lite i synen på sig själv och sin tillvaro, är det ganska skönt. Jag själv har inte haft den medicinen, men hoppas den kommer funka bra för dig. Sköt om dig nu!
Hej Camilla!
Jag går också på sertralin sedan ett par månader nu. Hade ungefär samma symptom som dig i början och går nu på 100 mg. Jag mådde bättre redan efter 2 veckor och är överlag nöjd med resultatet. Nej ”lycklig” har jag inte blivit, men det gör att jag inte blir lika berörd av sånt jag annars hade rasat ihop över. Tycker också det är svårt att avgöra om jag borde höja dosen eller inte. Min depression är väl en blandning av min personlighet och en intensiv livssituation med dålig ekonomi och småbarnsliv. Ska börja gå i terapi också. Jag har också varit lite av en motståndare till vården. Lite stereotypt manligt sådär, ”man ska klara sig själv”. Oerhört dumt! Men när jag började få tryck över bröstet och var tvungen att lämna rummet på grund av höga ljud kände jag att det nog var bäst att kolla upp det. Medicinen löste det mest kritiska på en gång så det kan verkligen fungera om man får rätt medicin. 🙂
Hej Fredrik och tack för din kommentar! Så glad jag blir att du blivit hjälpt! Medicin är kanske inte för alla men det hjälper definitivt många. Visst är det svårt att erkänna att man inte klarar allt själv, men så jäkla skönt när man äntligen släpper den där inställningen. Hoppas att du även får ut något bra av terapin. Ta hand om dig!
Hej Camilla äter du ännu och isf hur mår du?
Hej! Ja, det gör jag och det funkar utmärkt. Mår helt ok och känner mig lugn 🙂
Hej igen är rädd för att börja mest för att ja hört att sexlusten blir noll, dina erfarenheter?och tycker du man ska ge det en chans /kram
Hej! Ja, det kan ju vara ett dilemma. Jag tycker ändå du ska ge det en chans om du i övrigt skulle bli hjälpt av det. Prata med din läkare om din oro, kanske är det beroende på vilken sort eller dos? Eventuellt kan man få testa några sorter.
Eftersom jag mådde så dåligt så var min sexlust redan i princip obefintlig men jag upplever inte heller att det blivit ännu värre. Hoppas du hittar något som får dig att må bättre!
Hej!
Tack för ditt inlägg. Jag har varit sjuk i utmattning sen 4,5 år. Yrsel, magont, ständigt illamående, en mage som är i tumult osv osv. Har fått ångestproblematik och ocd under den här tiden. Sagt nej till medicin tidigare men nu kände jag att jag behövde prova. Började äta sertralin i onsdags, känner inga biverkningar på min lilla dos nu. Trötthet, yrsel och förvirring är som vanligt. Hursomhelst, skulle söka på insättningssymtom (varför man googlar vet jag inte ). Hittade ditt inlägg och kände att det var så himla skönt att läsa Känner igen mig i din text. Ville bara säga det
Hej! Tack för att du skriver och delar med dig. Vad skönt ändå att du inte märkt några biverkningar och hoppas att du kommer bli hjälpt av medicinen!
Hej! Mitt namn är Emma och är 28 år. Jag började må konstigt i höstas.. yrsel, illamående, brutal huvudvärk och tryck, ljud och ljuskänslig. Förstod verkligen inte vad som var fel och var till läkaren.. fina prover, gjorde magnetröntgen och den va också bra.. sen i december har jag mått så jävla dåligt. Det är som att mitt huvud är avstängt.. jag ser saker men kan inte ta in det. Har en äcklig känsla i hela kroppen som inte går att få bort, mycket huvudvärk och känner också overklighetskänslor.. blivit främmande i mig själv t om. Många tror jag är utmattad men det har tagit lite väl lång tid med vården och har typ börjat om för min läkare verkade ge upp och menar på han kan inte behandla något om han inte hittar något. Jag har fått mycket mörka tankar och känner det skulle va lättare att va död. Men har så många jag älskar och inte vill lämna.. jag älskar livet, förstår inte vad det är som händer eller hänt. Någon som känner igen sig..? Min kompis tycker jag ska ge antidepp en chans, äter mirtazapin just nu men mest för att göra så jag sover. Jag mår som bäst när jag tagit min sömntablett. Då är jag lugn och min flimmersyn blir bättre. Men tyvärr så vaknar man igen och mår dåligt. Är det någon som känner igen sig..? Låter det rimligt att jag blivit utmattad..? Som vanligt tycker inte jag själv att jag varit med om något för jobbigt eller så men klart jag stressat. Allt tar sån himla tid inom vården… hinner bryta ihop hemma flera gånger per dag. Bor hos mina föräldrar och tycker så synd om dem. Vill inte de ska behöva va med om detta. Åh jag hoppas det här går att ta sig ur… vill bara få leva och må bra i mig själv ❤️
Hej Emma! Åh vad tufft det låter, särskilt när läkaren inte hittar något att behandla heller. Utmattning kan ju ta sig många uttryck och vara svårt för dem att diagnosticera. Har du fått prata med någon psykolog eller liknande? Det var först när jag träffade psykolog som hon fastställde att jag var utmattad. Jag funderar även på hur du har det med minne, koncentration mm. Drar ett mail till dig strax. Kram!
Hej Emma! Trillade in här och vill bara säga att jag känner igen mig SÅ mycket i det du skriver. För mig började det med extrem yrsel och en overklighetskänsla som aldrig försvann. Med tiden började jag också må illa men skyllde det på yrseln, att jag blev ”åksjuk”. Jag träffade också flera läkare, tog massvis med prover och gjorde magnetröntgen men det gav givetvis inget. Jag träffade en psykiatiker och fick diagnosen ”funktionell yrsel”. Funktionell yrsel medicineras med SSRI preparat så jag påbörjade en dos escitalopram men fick extrema biverkningar så jag slutade. Mitt i allt detta började jag själv faktiskt fundera på utmattning trots att jag egentligen inte alls kände mig stressad, jag jag haft en tuff tid 1-1.5 år tillbaka men tyckte inte det var SÅ farligt samt att jag började må dåligt så pass långt senare att det inte kunde vara en utmattning. Jag blev bara mer och mer känslig för allt, tappade aptiten, yrseln gungade på, kunde inte koncentrera mig alls, blev väldigt ljud och ljuskänslig och fick extrem huvudvärk. Det visade sig såklart vara en utmattning! Jag går idag på stressrehab och började precis insättning av sertralin. Har aldrig känt mig deprimerad eller haft speciellt mycket ångest så var också väldigt emot det från början, men det sägs hjälpa mycket mot yrseln så jag hoppas det går över snart. Äter också mirtazapin för sömnen.
Jag är 25 år och har också bott hos mina föräldrar stundvis under denna period, nu mår jag faktiskt lite bättre tack vare rehabiliteringen och alla tips jag fått med mig där ifrån. Jag hade skitsvårt att både inse och acceptera utmattningen men jag kan lova dig att symtomen lugnar ner sig av bara insikten!
Jag träffade både läkare och psykologer men ingen bedömde mig i de stadiet som utmattad. Jag skickade in en egen remiss till en stress-rehab när jag haft yrseln och illamåendet i typ 8 månader, när jag kom dit och fick fulla bedömningen (Läkare, psykolog och fysioterapeut gör en samlad bedömning) så föll allt på plats.
KRAM! Det blir bättre <3
Tack för att du delar med dig! Kram!
Hej Emma såg att det var länge sedan du skrev inlägget.
Men känner igen mig i dig och undrar hur det har gått för dig och hur du mår.
Mvh Marie
Hej! Det är så skönt läsa om era historier då jag själv mår väldigt dåligt över min nuvarande situation. När jag läser om Emmas historia så kan jag säga att jag är nästan i exakt samma situation. Jag (29år) började i somras bli väldigt trött och få utslag i ansiktet och ner mot bröstet. Började få svårigheter med andning och allt tyngre vara ute i bland folksamlingar. Min puls skenade iväg mer och mer och i September så åkte jag in på akuten då jag vaknade med sådan frossa och behövde spy. Kunde inte ta mig i väg själv, utan fick hjälp av personal på hotellet jag bodde på just den natten. Efter det brakade det lös totalt och bodde hos mina föräldrar i ca.6 månader innan jag kände att jag kunde försöka bo hemma hos mig (som tur är bor jag bara ett kvarter från mina föräldrar, så nära till hjälp). Jag rasade 7kg (väldigt liten från början, så 7kg är väldigt mycket för min kropp), illamående, kunde inte äta, huvudvärk, svårt med andning, yrsel, domningar, smärta i hela ryggen, en puls som är alldeles för hög och känsla av att hjärtat vill slå sig ut, overklighetskänsla, en (som min kurator säger) ångestkramp i hela kroppen som aldrig släpper och mycket mycket fler symtom. Varit på sjukt många undersökningar, men tack och lov har jag en läkare som vägrar släppa taget och verkligen kämpar för att få något svar, men visst tar det tid. Kuratorn säger sig dock inte bli förvånad om det skulle handla om utmattningsdepression. Det har nu gått 8 månader sedan jag åkte in första gångerna på akuten och fortfarande långt ifrån bra och de dagar som är lite bättre är de dagar jag verkligen försöker ta åt mig av all positiv energi för att orka. Jag som många är skeptisk till medicin, men närmar mig känslan att jag kanske måste ge det ett försök. Mår jag inte bättre av det så vet jag ju det efteråt och mår jag bättre, får lättare att ta mig framåt och känner att det hjälper så skulle det ju bara vara plus. Så tacksam höra lite positiva ord samtidigt som det gör ont att folk ska behöva må såhär. Ni är verkligen kämpar!
Tack för din respons! Så jobbigt det låter. Jag vet ju inte vad som utlöst din situation, men medicin kan ta bort de värsta djupa svackorna plus att den dämpar ångest (iaf sertralin som jag använder). Då kan man få mer kraft att ändra på det som orsakat utmattningen, om det är det du har. Hoppas du kan hitta en bra lösning för dig!Kram!
Tack för att du har denna sidan.
Jag har mått dåligt också i 1-2 år av och till pga separation och hjärnskakning och mycket jobb men nu har jag kommit till en nivå att även funderar på att testa Setralin eller Voxra. Läkaren och psykologen är inne på det iaf. De tror på en lätt depression och jag börjar fundera på om de har rätt. Dock är jag skeptisk till att ta medcinen för en ”lätt depression”. Jag klarar ju av att jobba för det mesta och tycker även om mina aktiviteter även om jag för det mesta är ledsen och nedstämd när ingen ser det. Så hur dålig ska man vara för att börja med dessa?
Mitt problem är att jag SOVER ILLA, jag sover men drömmer hela tiden så det blir ingen djupsömn. Men jag tänkte testa sömnmedel en månad och funkar inte detta så får den nog fan bli ett test med någon annat för så här kan jag inte ha det. Det som är sorgligt är att jag inte var så här innan min hjärnskakning utan då kom ångesten och all den skiten, innan det var jag bara ledsen och knäckt över mitt förhållande.
Tack för att du delar med dig! Det är ju upp till var och en vid vilken nivå man behöver testa medicin. Jag fick också diagnosen lätt depression för övrigt. Eftersom du känner att ”så här kan jag inte ha det” så behövs ju någon form av förändring. Lycka till och hoppas ni kommer fram till en bra lösning!
Hej! Har en vän som stark ångest och när hen började med sertralin så har ångesten ökat avsevärt! Är det någon som har erfarenhet av detta scenario?
Så hemskt! Hur länge har hen tagit medicinen? Tänker om det är insättningssymptom. Känns som att läkaren får ta en koll på vad som händer.
Hej!
Jag måste fråga er alla;
Kan man bli sämre av sertalin?
Jag har ätit det 1,5 månader nu och första natten kändes det bra, men sen har jag mått dåligt. Känner mig tom och har ingen energi till något. Började med 50 mg. Har nu ökat till 75 men funderar på att sluta. Jag har varit väldigt stressad men har ADD åxå. Har alltid vart aktiv och haft mycket runt mig. Kan det vara kroppen som säger ifrån?
Jag vet inte. Har även börjat med Concerta. Men ser ingen skillnad.
Man kan må dåligt första tiden innan det stabiliserar sig, men du har i och för sig ätit det ett tag. Vi fungerar alla olika och allt passar inte alla. Jag tycker du ska fråga din läkare. Lycka till <3
Jag har ätit Sertralin i snart 7år. Jag kan bara säga att det är en mirakelmedicn för mig.
Jag har alltid haft dåligt självförtroende och det har begränsat mig. Jag vågade till slut inte göra något. Självklart så gick det ut över jobb och familj. Det slutade med att jag inte kunde gå till jobbet. Dessutom så ”självmedicinade” jag med alkohol.
Tyvärr så fick jag inte hjälp utan blev uppsagd. I den vevan så fick jag sertralin pga panikångest och depression.
Det gjorde att jag fick någorlunda ordning på mitt liv. Tyvärr var det en kort tid och sen kom nästa smäll. Jag fick en stroke. Men det tar vi en annan gång.
Skönt att du också mått bättre av Sertralin! Tyvärr händer ju yttre omständigheter också då och då. Var rädd om dig!
Hej, tack för att ni finns och för ni berättar. Jag googlade om medicinen så hamna jag här ! Nu känner jag mig lugnare för att börja min medicin. Jag fick setralin igår av läkaren och jag är lite rädd för medicin överlag . Tar annars aldrig medicin & är alltid anti de… men nu känner jag de dags !
Jag är en 2 barns mamma på 34 år, i dec mån 2019 blev min pojke sjuk och de va tuff tid för mig. Vi blev inlagda flera gånger på kort tid med han. Vaknade en natt i februari med kräkningar & diare trodde att jag hade åkt på magsjuka. Kroppen började skaka och jag kunde inte lugna mig på hela natten, sen förlorade jag känsel huvudet & ena sidan av kroppen . Åker ambulans och läggs in 4 dagar. De tar en massa prover och allt visar sig vara bra, min känsel kommer tillbaka . De ansåg jag var stressad och skriver ut mig från sjukan. Väl hemma är jag och vilar 1 dag men nästa tycker jag synd om Min flicka som inte har fått göra något på lovet så ja tar henne till lekland. Allt går bra fram tills vi ska hem, medans jag kör får jag min första panikångestattack de va såå hemskt. Kroppen skakade, armarna och benen ville ge upp och tröttheten i mitt huvud va enorm! Jag börjar kräka och skaka, som tur var min svåger framför mig i bilen så han kunde köra tillbaka till mig . Väl hemma börjar hjärtat slå snabbare, bröstryck , svårt att lugna ner mig och illamående på de! De va de värsta jag varit med om va liggandes 7 dagar inget var roligt, ljus & ljud var min fiende ! Pratar med psykolog & läkare och båda säger utmattning & paniksyndrom .. får lergigan vid behov och sen dess har jag kämpat helt själv . Men nu orkade jag inte mer, jag orkar inte må dåligt och inte våga köra bil mer eller gå till affären eller parken med barnen så jag ringde VC .Fick sjukskrivning samt setralin igår som jag tänkte ge en chans ! Vill vara mig själv igen, träffa vänner, gå ut med barnen och inte vara rädd mer..
Jag hoppas att jag kommer tillbaka till de gamla jag saknar den människan jag var .. önskar er alla en snabb tillfrisknad , finns med er i tankarna .. Kram
Så jobbigt det låter! Hoppas du snart mår bättre <3
Hej.
Nyss fyllda 34 årig kille som är utmattad/utbränd. Haft inre stress och ångest i flera år nu.
Ensamheten corona bidragit med är hemsk, men samtidigt finns det ingen ork att vara social överhuvudtaget. Konstant tegelsten i huvudet som skaver känns det som. Genomgick just en adhd utredning som var väldigt känslosam och sög musten ur mig än mer, men samtidigt förklarade ju den diagnosen en del…
När jag nyligen insåg att all glädje/ork var bortblåst, alla mina drömmar likaså. Förstod jag att jag behöver hjälp.
Är på 5e dagen med Sertalin teva nu, fick biverkningar med mkt ångest ett par timmar efter första dosen, trötthet osv.. Har iaf lite mer ro att sitta still än innan, ”vila dig genom utmattningen” säger alla, enklare sagt än gjort när man har adhd Dag 4 mådde jag mkt bättre men idag mkt sämre igen, jobbig tung pulserande huvudvärk, försöker tänka hela tiden att det är insättningsbiverkningar men inte så lätt när det känns som man har vattenskalle
Tack för din kommentar! Hoppas det snart stabiliserar sig, själv hade jag ett par veckors illamående och lätt zombie-känsla innan det blev bättre.
Hoppas du kan finna mer ro också, har hört att människor med adhd är lite mer utsatta för att drabbas av utmattning. Var rädd om dig!
Hej Robin
hur länge hade du din jobbiga huvudvärk??
Började med min medicin för 5 dagar sedan har jättehuvudvärk på natten.. är orolig