Vårt ”lyckliga” liv på sociala medier fast vi glömt bort hur man lever

Det finns säkert massor av anledningar till att utmattning ökar lavinartat. Kanske lika många anledningar, eller kombinationer av anledningar, som det finns utmattade. Men en stor övergripande orsak tror jag är att vi glömt bort hur man lever. Eller?

För att spinna vidare på mitt förra inlägg så har vi fått otroliga svårigheter att vara närvarande i det vi upplever, eftersom vi är så upptagna med att visa upp det för kreti och pleti i sociala medier. Därefter kolla mobilen varje minut för att se om det kommit några likes. Prestation och yta.

Vi måste ha input hela tiden, annars blir vi rastlösa för att ”det händer inget”. Det går inte att bara vara med i nuet en stund. Att ”ha tråkigt”.

Det går liksom inte heller att ha några lediga timmar utan något särskilt att göra. Varje minut måste vara inbokad, annars verkar livet tappa sin mening. Som att vi tror att vi slösar bort livet eller missar något annars.

Så vad tror du? Har vi glömt bort hur man lever?

Jag fick tips om en läsartext i Sydsvenskan som berörde mig starkt. Läs den!

Paula Barte: Det känns som om jorden rämnar. Som ragnarök utan att det tar slut. Någonting har hänt och det i en explosionsartad fart. Vi stressar ihjäl oss och lär våra barn att göra detsamma. Vi torrhulkar i hallen innan vi måste gå till jobbet och torkar rännilen av svett som rinner längs ryggraden, när vi tvingar iväg barnen på en av veckans fem aktiviteter, sena eftermiddagar när mörkrets inbrott redan gör sig påmint.

Vi äter sockerfritt, går i parterapi och gratulerar oss själva på Instagram – Sydsvenskan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *