Det är lite jobbigt just nu. Trots allt jag lärt mig, trots min medvetenhet om hur det funkar, så har jag ändå lyckats hamna på bristningsgränsen. Det har varit sjukt intensivt på jobbet denna vår och jag är inte den som är den – jag går så klart all in. Med huvudet före.
För mig är det ändå så att jag har ett ansvar själv i detta. Ingen har till exempel bett mig sitta och göra jobbgrejer på fritiden. Jag har blivit uppmanad att säga nej och sätta stopp om det barkar iväg åt fel håll. Jag har, till skillnad från många andra, en mycket medveten och förstående arbetsgivare.
Det känns ju som att jag orkar hur mycket som helst?
Det är jag som blir besatt och gränslös, som har lätt att överdriva mitt engagemang. Jag som lätt kan sitta timtals utan att tänka på det. Det känns ju som att jag orkar? Tyvärr kommer det surt efter. Det är det som är utmattningssyndrom liksom. Som jag skrivit om tidigare, det här är ett lömskt tillstånd. Det är sjukt svårt att veta var gränsen går och om man ändå inte ”inbillar sig” och orkar lite till. Det kommer inte upp någon tydlig varningsskylt liksom. Tecknen är ganska vaga och lätt att ignorera.
Plötsligt är man bara trött på allt
Så nu sitter jag här, tröttare än tröttast. Mest i hjärnan. Lättirriterad. Saknar empati. Trött på allt i vissa stunder, vill då bara åka till en öde ö utan att bli nådd.
Det känns då också ironiskt att jag driver en blogg samt flera sociala konton kring utmattning, för att jag vill hjälpa andra genom att lyfta ämnet. Men samtidigt kanske det är bra att visa att även jag trillar dit? Hur lätt det är. Att du som också har massa bakslag inte är ensam.
Hur gick det med yogandet då? Jodå, jag försöker verkligen avsätta åtminstone några gånger i veckan och jag kör på med min app för nybörjare inom yoga. Jag sprang även på nedanstående klipp som jag tänkte testa också, det känns som något jag verkligen har behov av just nu. Kanske du också vill prova?
Ha en fortsatt fin söndag!
Lämna ett svar