Du scrollar igenom flödet och i vanlig ordning har alla fikat eller druckit bubbel med ”bästaste Lina” (eller vad nu den bästaste personen för dagen heter). Som vanligt kommer den där känslan av att alla andra har så kul och verkar ha så fina vänskapsrelationer. Dessutom hinner de förvandla sitt hem till en riktig julidyll PLUS rulla egna köttbullar, lägga in sill och göra supersnyggt julgodis.
Du klickar vidare till LinkedIn, där du läser alla inlägg om hur otroligt bra det går och hur peppade alla är. Dessutom har två av dina kontakter avancerat till nya jobb, eller ”utmaningar” heter det ju. Kul för dem.
Vidare till några bloggar du brukar läsa, där en av bloggarna haft en busy dag och flängt runt mellan möten. Trots det ser hon väldigt sval och fräsch ut på bilderna, medan du själv brukar se allmänt dammig, flottig och skrynklig ut efter en ”busy” dag.
Det verkar gå så bra för alla och du tänker att om du bara anstränger dig lite till så kan du bli lika grym som dem. Hur svårt ska det vara liksom? De verkar ju orka hur mycket som helst. Eller?
Priset man betalar för att vara på topp
Ja, hur ser det ut bakom kulisserna – egentligen? Alla har vi en bild av vårt drömliv och utefter det skapar vi vårt varumärke på nätet. Vi kämpar på och vi sållar bland bilderna och lägger på filter. Men vad betalar vi för pris?
När jag var som mest inne i ”the fitness lifestyle”, tävlade och hade mig. Då stod jag framför spegeln och betraktade mina magrutor. Och kände absolut ingenting. För jag var på god väg in i väggen och var som en avtrubbad robot. Pendlade till jobbet och skulle vara duktig där samt ha det perfekta hemmet. Hela tillvaron var schemalagd för att hinna allt. Jag gick på autopilot. Var det värt det?
Idag vill jag inte vara en del av den allmänna ”måste göra ALLT”-hetsen. Jag prioriterar det som är viktigt. Är långt ifrån ”frisk” men jag är i alla fall medveten och har lärt mig massor.
Jag hittade ett bra inlägg av Underbara Clara som jag kan rekommendera. Om hur utmattningssyndrom får en att se vilket pris alla ”lyckade” människor betalar. Man får perspektiv på tillvaron kan man väl säga.
”Jag blir inte så imponerad när jag ser vad folk hinner och åstadkommer. För jag vet vilket pris de betalar för att hinna det.”
Lämna ett svar