Hela hösten har varit ett långt återfall i utmattningssyndrom. Sedan blev jag sjuk ”på riktigt” (ja, ni hör…men det är ju så det känns) och var hemma några dagar. Hann ju landa lite mentalt också, så att…ja, nya tag igen. Det är så här det är med den här sjukdomen. Bryta ihop och komma igen. Jag vet i alla fall vad jag behöver göra. Först pausa och tänka klart, sedan jobba med självkänslan och så följa min plan för en balanserad vardag.
Självtvivlet och stressen
Det är självkänslan som fäller mig gång på gång. Den är upphov till så mycket ont som i många fall är så onödigt.
Det och att jag vill så mycket ändå liksom, så att jag bara måste göra och prova saker fast jag tvivlar på mig själv. Det är väl bra att jag ändå tar mig för saker men det tar så otroligt mycket energi.
Så har vi ju även det där att känna sig som en bluff som egentligen inte kan något. Hur tröttsamt är inte det?
#metoo och allt annat viktigt
En av de saker jag brinner för är att jag anser det rimligt att kvinnor ska bli bemötta med respekt, på alla olika plan. Jo, jag kallar det feminist även om jag känner att det egentligen borde heta ”normal”.
Det leder tyvärr till att man ofta häpnar och blir arg. Dock tycker jag det är fantastiskt det som händer nu med #metoo-rörelsen. Dra fram skiten i ljuset bara. Jag är en av dem, även om jag inte har lust att berätta alla händelser så vill jag vara med och delta i att visa omfattningen.
Två bloggar har man och två Twitterkonton. Ja, ni ser. Men det finns ju så mycket kul och viktigt att hålla på med! Det gäller bara att försöka vara smart och inte brinna för mycket under för lång tid, för oss som har eller ligger i riskzonen för utmattningssyndrom.
Lämna ett svar