Nu har jag jobbat en vecka efter att ha varit hemma en vecka. Eller – hemma är jag ju ändå i coronatider, men jag jobbade inte under en vecka. Jag hade hur många symptom på utmattning som helst och orkade knappt tänka.
”Nu räcker det”
Första dagarna jag jobbade i veckan som gick sen var det bara jättetungt och jag undrade hur fan jag skulle orka. Hjärnan laggade och sömnen fortsatt krångla. Deppigheten över corona med tillhörande katastroftankar smög sig på och jag började undra om jag skulle behöva öka dosen antidepressiv medicin
Sedan någon gång mitt i veckan kom beslutsamheten någonstans ifrån. Jag liksom tänkte ”är det så här det ska vara nu” och fick nog. Fråga mig inte hur det går till, men ibland kommer sådana vändpunkter och jag bara tänker att nu räcker det.
Den kvällen gick jag och lade mig med inställningen ”skiter i allt” och sov bättre än på länge. Har sovit gott sen dess och då även haft lättare att tänka klart (det hänger ju ihop rätt mycket”.
Dålig sömn – dåliga tankar
Det är ju så ologiskt att ligga och älta tankar när man ska sova, man kan ju ändå inte göra något saker just då. Att tänka logiskt har hjälpt mig många gånger, det är bara det att ibland kommer man ifrån det när man blir stressad, trött och känslorna tar över.
Nu då? Jo, det tuffar på. Är trött och har flera veckors stress och dålig sömn att ta igen, men katastroftankarna är i alla fall borta. Jag stressar inte upp mig lika mycket när det är körigt på jobbet utan kan prioritera och tänka hyfsat klart.
Lämna ett svar