Stress, dålig syn och den ständiga skammen

För några år sedan satte sig stressen på min syn rejält. Vaknade en morgonunder en stressig period och kunde inte fästa blicken, samt att det dansade fläckar framför ögonen.

Synrubbningar av stress

Det mest akuta försvann sedan, men jag har därefter haft längre och längre perioder av svårigheter att fästa blicken och att läsa text. Senaste tiden har det varit ett permanent tillstånd. Jag har haft stunder då synen blir avsevärt bättre, men de måste föregås av bra sömn och avslappning samt gärna bettskena på natten, eftersom hopbitna käkar är en stor bov här.

Till saken hör att jag har en ärftlig ögonsjukdom som kallas ”älvdalssjukan” och som vi inte behöver gå in på här och nu.

Men utöver dessa faktorer har jag ändå känt att all text har blivit så jävla liten, det där som är så vanligt när man passerat 40 🙂 Så jag uppsökte en optiker, som blev förskräckt över hur illa jag såg. Dessutom förmanade han mig om mitt utmattningssyndrom (han hade koll även på detta område), att jag måste sluta vara sån prestationsmänniska och att det måste ha varit skitjobbigt att sitta vid en skärm och jobba när jag ser så dåligt och måste zooma allt. ”Jo, det har det väl” sade jag som lätt vänjer mig vid dåliga förhållanden och tror att det ska vara så

Att sluta skämmas – på riktigt

Det och att man skäms. För sin utmattning, för sin dåliga syn och för i princip allt.

Ikväll har jag suttit och testat glasögonbågar online för att vänja mig mentalt. Ska testa IRL i veckan så jag får mina glasögon någon gång. Har till och med lagt upp bilder på Facebook på mig själv i glasögon. Jag vägrar skämmas mer. Jag ser illa, jag vill se bättre och jag kommer att börja ha glasögon. Punkt slut.

Hade jag varit yngre hade det varit katastrof med tanke på utseendet, men nu skiter jag i det. Jag är inte till för att vara en prydnad liksom.

För femtioelfte gången ska jag ta tag i avslappning och meditation också. Det är så lätt att missköta sin hälsa när man känner sig bättre och så spårar det ur igen. Hälsan måste prioriteras. Jag må bara en prestationsmänniska,l men det blir inte mycket vettigt gjort om man är utmattad och mår skit. Eller inte ser något 🙂

4 reaktioner till “Stress, dålig syn och den ständiga skammen

  • 10 februari, 2018 kl. 17:32
    Permalink

    Hej! Ramlade över din blogg. Försöker ta mig upp från utmattning o behöver inspiration. Har också fått mycket sämre syn med svårigheter att fokusera, samt ser ofta suddigt, speciellt vid trötthet. Har även fått en svullnad på gula fläcken, förmodligen stressrelaterat o har fått remiss till en ögonläkare. Konstigt hur kroppen kan reagera. Lätt att få ångest när man ser suddigt.
    Har du skaffat progressiva? Svårt el lätt att vänja dig vid dem?
    Vad hjälpte dig upp ur din utmattning?
    Annica

    Svar
    • 13 februari, 2018 kl. 06:19
      Permalink

      Hej Annica, vad kul att du hittade hit! Jag har skaffat progressiva och det var lite konstigt första veckan, men sedan blev jag van. Det var en rejäl aha-upplevelse att kunna se bra igen och det var som att en helt ny värld öppnade sig. Jag är verkligen nöjd! Dessutom har det minskat stressen att kunna se klart, man behöver inte anstränga sig. Som du skriver ger det ångest att se suddigt. Kan absolut rekommendera att skaffa glasögon så att du slipper kämpa för att se!
      I övrigt – jag jobbar fortfarande med att ta mig upp då det är så lätt att få återfall och glida in i gamla hjulspår. Men det går bättre och bättre. Det som hjälpte mig var att faktiskt acceptera att jag har utmattningssyndrom, att sluta skämmas och att söka hjälp. Dessutom att jobba med att ifrågasätta alla vanor och måsten, förändra typ allt. Kolla runt lite på inläggen där jag berättar mer 🙂
      Är nyfiken på det där med svullnad på gula fläcken, hoppas det är ok att jag mailar dig och frågar lite mer!
      /Camilla

      Svar
  • 9 september, 2018 kl. 13:06
    Permalink

    Hej!
    Jag har precis som du beskriver svårt att fästa blicken, tunnelseende och ser väldigt suddigt när jag är trött eller precis har vaknat. Så obehagligt. Har varit sjukskriven sedan april och känner mig inte så mycket bättre ännu. Har precis börjat äta antidepressiva nyligen dessutom, som hjälp på traven. Det är inte klokt hur kroppen blir påverkad av stressen vi utsätts för i vårt samhälle. Viktigt som du skriver att se över alla vanor och beteenden vi har så att vi kan ändra dom. Jag kämpar mycket med skam över mitt tillstånd. Det är svårt och jag känner att jag har svårt att prata om det då väldigt få människor i min närhet som är i min ålder har varit med om att drabbas av utmattning. Jag är 23 år och kan få höra kommenterar som: ”Men du är ju så ung?”
    Som om att det har med saken att göra.

    Har varit hos ögonläkare och ska ta mig till en optiker för att eventuellt köpa nya glasögon med högre styrka.

    Ta hand om dig!

    Varma hälsningar
    Saga

    Svar
    • 9 september, 2018 kl. 13:48
      Permalink

      Tack för att du delar med dig! Du är då verkligen inte den yngsta som drabbats. Tyvärr får vi alla tampas med konstiga föreställningar och kommentarer kring utmattning. I mina ögon är utmattningssyndrom en skada/sjukdom som vilken annan som helst och absolut inget att skämmas för. Oftast är det väldigt drivna människor som drabbas, just för att vi klarar att pressa oss själva så hårt (tyvärr, för det är inte hälsosamt). Jag ser dessutom utmattning lite som en sund reaktion på ett osunt samhälle.
      Ta nu hand om dig och var snäll mot dig själv 🙂

      Svar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *