Stress och sämre syn

Stress, dålig syn och den ständiga skammen

För några år sedan satte sig stressen på min syn rejält. Vaknade en morgonunder en stressig period och kunde inte fästa blicken, samt att det dansade fläckar framför ögonen.

Synrubbningar av stress

Det mest akuta försvann sedan, men jag har därefter haft längre och längre perioder av svårigheter att fästa blicken och att läsa text. Senaste tiden har det varit ett permanent tillstånd. Jag har haft stunder då synen blir avsevärt bättre, men de måste föregås av bra sömn och avslappning samt gärna bettskena på natten, eftersom hopbitna käkar är en stor bov här.

Till saken hör att jag har en ärftlig ögonsjukdom som kallas ”älvdalssjukan” och som vi inte behöver gå in på här och nu.

Men utöver dessa faktorer har jag ändå känt att all text har blivit så jävla liten, det där som är så vanligt när man passerat 40 🙂 Så jag uppsökte en optiker, som blev förskräckt över hur illa jag såg. Dessutom förmanade han mig om mitt utmattningssyndrom (han hade koll även på detta område), att jag måste sluta vara sån prestationsmänniska och att det måste ha varit skitjobbigt att sitta vid en skärm och jobba när jag ser så dåligt och måste zooma allt. ”Jo, det har det väl” sade jag som lätt vänjer mig vid dåliga förhållanden och tror att det ska vara så

Att sluta skämmas – på riktigt

Det och att man skäms. För sin utmattning, för sin dåliga syn och för i princip allt.

Ikväll har jag suttit och testat glasögonbågar online för att vänja mig mentalt. Ska testa IRL i veckan så jag får mina glasögon någon gång. Har till och med lagt upp bilder på Facebook på mig själv i glasögon. Jag vägrar skämmas mer. Jag ser illa, jag vill se bättre och jag kommer att börja ha glasögon. Punkt slut.

Hade jag varit yngre hade det varit katastrof med tanke på utseendet, men nu skiter jag i det. Jag är inte till för att vara en prydnad liksom.

För femtioelfte gången ska jag ta tag i avslappning och meditation också. Det är så lätt att missköta sin hälsa när man känner sig bättre och så spårar det ur igen. Hälsan måste prioriteras. Jag må bara en prestationsmänniska,l men det blir inte mycket vettigt gjort om man är utmattad och mår skit. Eller inte ser något 🙂