Senaste veckorna har de där frågorna börjat komma från kollegor och andra: ”Har ni planerat något kul i sommar? Ska ni resa någonstans på semestern?”
Och så den där känslan av stress, att man måste presentera något intressant. Att man är sjukt tråkig annars. Jag gör sällan något på helgerna heller. Jag har ju för fan fullt upp att vila upp mig inför nästa vecka. Jag behöver det för att inte få återfall i utmattningen.
Hmm, har jag planerat något ”kul” i sommar då? Jag ska sova så in i helvete och så ska jag ta mig tid att bara glo. Sitta på balkongen och lyssna på ljudbok. Låta hjärnan vila. Meditera. Yoga. Åka till Dalarna en sväng. Är det tillräckligt kul?
Måste man planera? Jag tycker det ska bli skönt med fyra veckor då man slipper ha planerade grejer. Det är liksom lite tanken med att inte jobba, eller?
När Instagramkontot inte är vidare exotiskt
Jag har även alltid haft svårt för att flaxa omkring när jag är ledig, även innan utmattningen. Är ingen res-människa direkt. Numera känns det som ett jätteprojekt bara man ska övernatta någonstans.
Som vanligt kommer jag alltså inte att ha några spännande storys att bidra med i augusti. Jag kommer att känna mig lika jävla tråkig som vanligt. Inte heller kommer mitt Instagramkonto att leverera några fantastiskt exotiska vyer, om man inte räknar en kohage i Dalarna förstås.
Inte ens balkongen här hemma kommer att visa upp något mer än möjligen en halvtrött solros, lite jord på golvet och ett halvfullt glas juice.
Mitt liv är inte för andra att bedöma
Men vet ni vad? Det är helt okej. Det är min balkong och min semester. Mitt liv är inte till för alla andra att beskåda och bedöma. Jag behöver inte underhålla någon. Även om det finns internet och sociala medier så behöver ingen av oss vara en show 24/7. Vi är människor. Jag måste inte leverera ett vackert resemagasin när jag egentligen behöver vila och samla kraft.
Det enda jag måste är att ta hand om mig för jag har bara en kropp och en hjärna. Jag behöver ladda batterierna så jag orkar jobba ett år till. I övrigt måste jag ingenting.
Hur känner du inför sommaren? Känner du krav på dig eller känner du inte alls igen dig i detta?
Lämna ett svar