Det är åter dags för långledighet pga klämdag, vilket sitter väldigt fint just nu. Det har varit och är mycket på jobbet, vilket jag kan hantera om jag samtidigt tar hand om mig som jag ska enligt min plan. Vilket jag inte gjort (hur många gånger ska man behöva komma fram till det?).
Men nu så hinner jag landa lite och reflektera, vilket nog är en nödvändighet för alla människor.
Frånvarande, rastlös och hjärntrött
Den senaste tiden har jag mest engagerat mig i en massa andra saker utanför mig själv. Det är så klart bra. Men inte på bekostnad av att ignorera sina hälsotecken, vilka jag känner igen väldigt väl numera. Jag skulle behöva massage men orkar inte ens boka eller ta mig tid. Jag har en misstänkt urinvägsinfektion som jag inte orkat söka för. Och har jag övat på medveten närvaro/mindfulness? Haha, NEJ. Tankarna är på 500 saker samtidigt vilket gör att jag aldrig är med i nuet på riktigt.
Till slut stänger ju hjärnan ned och man blir avtrubbad och förvirrad. Klarar knappt elementära saker. Arbetsminnet är lika med noll. Även dessa tecken har jag lärt mig känna igen. Hjärntröttheten.
Vägrar ha dåligt samvete för återfall i utmattning
Men jag har slutat anklaga mig själv för att jag inte sköter mig, det blir ju inte direkt bättre av det. Det är som det är. Jag gör så gott jag kan. Jag tycker att alla ni därute också ska sluta anklaga er för att ni inte sköter allt man ”borde”. Varje dag är en ny dag då du kan göra något bra för dig själv. Det räcker så.
Igår var jag enormt trött. Kvällen tillbringades i alla fall med att grilla med några goda vänner, dricka vin och bara prata. En skön kväll att sitta ute var det också. Mycket avkopplande! Och jag var faktiskt mentalt närvarande, för det mesta i alla fall. Bra start på att mota bort hjärnstressen 🙂
Lämna ett svar