Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bookbeat
Hur är läget? Här fortsätter vi turista i närområdet, eller ”hemester” som det så trendigt heter. Översta bilderna är från utsikten i Huskvarna och bilderna nedanför är från Vadstena och slottet. Trevligt! Det är sambon som tagit bilderna för övrigt 🙂
Vi skulle gärna vilja besöka Visingsö men senast vi försökte var det helt fullt i hamnen i Gränna så det kändes bara jobbigt att trängas med folk, inte så lämpligt i dessa coronatider heller. Men vi får se någon dag framöver, man är ju mestadels utomhus ändå.
Några av mina favoritböcker
När jag städade bokhyllan för ett tag sedan stötte jag ju på några gamla favoriter. Så senaste dagarna har jag lyssnat på ”Aprilhäxan” av Majgull Axelsson. Jag har ju ganska lätt att tappa intresset för böcker (och serier) som inte fångar mitt intresse snabbt, dessutom föredrar jag deckare. Men vissa böcker alltså…vilket otroligt berättande en del författare behärskar. Jag kom alltså plötsligt ihåg hur bra Majgull Axelsson är och den boken är ren njutning rakt igenom. Alltså, UPPLEV den om ni gillar svenska böcker och olika människoöden.
Just nu lyssnar jag på ”Slumpvandring” av samma författare och sedan finns det en nyare bok som heter ”Jag heter inte Miriam” som jag har förstått är galet bra (och lite sorglig). Den finns på listan nedan, liksom en annan gammal klassiker som jag läst flera gånger och som jag funderar på att snart ta mig igenom igen – Hedebyborna av Sven Delblanc. Det är egentligen en samling romaner som berättar om ett antal karaktärer och beskrivs så här:
”Hedeby, Sörmland. En liten prick på kartan kan det tyckas. Men i sig en hel värld. 1.137 invånare, onda och goda, fattiga och rika. Främst bönder och backstugufolk. Styv lera har trakten, bra vetejord. Förbi kalkbruk och sparbank, konditori, butik och festplats rinner Sillerån, om den årligen rensas. Det är där i Hedeby, med början en majdag år 1937, som den oslagbare berättaren Sven Delblanc i sin mustiga romansvit placerar oss – som åskådare först, men med läsningen alltmer delaktiga i bygdens och människornas öden.”
Alltså detta är så bra att jag saknar ord och får bara gåshud. Då är jag som sagt kräsen och tappar lätt intresset, så ni förstår att det är bra grejer 😉
Lämna ett svar