…men det finns på riktigt och måste tas på allvar.
När tillståndet utmattad känns luddigt och abstrakt för en själv, hur är det inte då för alla andra? Man ser ju ut som vanligt, men är jävligt trött bortom all beskrivning och…ja, har tappat allt i huvudet och själen.
Hjärnan får på riktigt skador av stress som pågår för länge. Det smyger sig på och är svårt att upptäcka innan det gått för långt.Man vill ju så mycket också!
Tappade bort min personlighet
Förutom att jag har känt mig helt dum i huvudet så tappade jag bort mig själv. TOTALT. Jag glömde bort vem jag var, vad jag tyckte om och var intresserad av. Och blev helt känslomässigt avtrubbad. Det var som att sitta med ett tomt papper framför sig. Först nu börjar jag hitta tillbaka lite grann Det finns inte mycket som är värre än att inte känna igen sig själv.
En hjärna av teflon
Jag kommer knappt ihåg en film jag sett sedan ungefär 2008. Hjärnan fick så svårt att registrera saker. När någon presenterade sig glömde jag bort namnet direkt. Rätt oförskämd kände man sig, men jag kunde inte hjälpa det. Uttrycket teflonminne är verkligen bra.
”Jo tack, bra”
Men jag har hela tiden varit som vanligt utåt. Glad, högpresterande och stark. Det är väl ingen som har glädje av att ta del av att man känner sig dränerad eller är så spänd att man inte kan fästa blicken på text i mobilen.
Bli inte sådan – var rädd om dig och ta dig själv på allvar!
Lämna ett svar