Utmattning och föräldraskap

Ett gästinlägg av Maria, mamma till två barn:

Jag har alltid drömt om två barn, varken fler eller färre, och jag hade förmånen att få just det.

Att vara förälder… Jag såg framför mig hur jag skulle spela fotboll och vara delaktig i deras föreningsliv. Hur vi skulle grilla korv i skogen och cykla runt sjön med en picknickkorg. En aktiv förälder helt enkel.

Efter fem år med utmattning är verkligheten en annan. Den ”aktiva” mamman måste vila en lång stund varje dag, sova tidigt och begränsa aktiviteterna.

Att sporta med barnen finns det sällan energi till. Inte ens sällskapsspel med många regler att hålla reda på orkas med. Spela TV- spel är inte att tänka på.

”Mamma måste vila”

I mina extra dåliga perioder slutar barnen fråga om vi ska göra saker tillsammans. De vet att jag inte orkar spela boll eller baka. ”Mamma måste vila, vi får gå ut själva”. En mening med få ord men med så mycket innehåll. Då vill jag gå ut i skogen och skrika ut min frustration. Ångesten över att inte ”fixa det”, att inte orka med det viktigaste jag har, är total.

Men så kommer det bra perioder också, veckor eller till och med månader då energin räcker till lite mer. När humöret är stabilt, sömnen bra och alla fysiska åkommor endast kan anas lite i bakgrunden.

Lyckan när man faktiskt orkar

Känslan av att faktiskt orka hjälpa till med läxor OCH lyssna färdigt på sonens babbel om Fortnite. Ren lycka! Förhoppningsvis minns även barnen dessa stunder. Perioderna när mamma faktiskt orkade.

Känslan har dock aldrig lämnat mig och blommar periodvis som maskrosor om våren. Känslan att barnen kommer titta tillbaka på sin barndom och beskriva mig som sjuk och trött. Den som inte orkade utan mest vilade och sov. Det var ju inte den barndomen jag ville ge dom.

Läs den tidigare intervjun med Maria: