Tre måsten jag inte har sommaren 2017

Jag är alltså inget större fan av sommar. Alldeles för mycket förväntningar på att ”det är nu allt ska ske” och ”det är nu man ska passa på att njuta”. Som om vi är döda resten av året.
För många kan sommaren innebära stress i form av massa resor, renovering av hus, trädgårdsfix och besök av släkt. Men även mindre måsten, ungefär som inför julen kanske. Man ska själv vara i sjukt bra form och stråla, både utvärtes och invärtes.
Denna sommar skiter jag i:
  1.  Att gå ut bara för att det är fint väder. Vill jag vara inne så är jag det. Man är väl myndig för bövelen. Jobbigt med getingar och skit också.
  2. Att vilja vara ”fräscht snygg och naturlig”. Sommaren innebär acne för mig och då är det concealer över halva ansiktet och hela hakan som gäller. Dessutom ser jag död ut utan mascara.
  3. Sola. NEJ. Sjukt tråkigt och jag får ändå ingen färg. Bara om jag råkar somna med handen på magen eller något. Då tar solen så in i helvete runt om.

Notera att exempelvis har inte jag barn att tänka på utan det räcker gott och väl att hantera mig själv 🙂

Mina somrar inleds också numera med en enorm vårtrötthet, vilket gör att man är lite urlakad så att säga.

Vi är ju så klart väldigt olika och är i olika situationer.
Tycker ni att sommaren innebär en del måsten som skapar stress? Är det läge att börja säga nej?

 

En reaktion till “Tre måsten jag inte har sommaren 2017

  • 16 juli, 2017 kl. 19:23
    Permalink

    För min egen del har jag liksom skippat alla måsten, för jag orkar bara inte och jag gör vad jag vill, däremot älskar jag sommaren för att den är en fristad från risk för minusgrader och snö.
    Eftersom jag jobbar med folk från (nästan uteslutande) Bohuslän, är det ju ett himla tjatande om att bada och sola, vilket jag skiter högaktningsfullt i, för precis som du tycker jag det är dödstråkigt att sola, och bada har ingen mening om det inte handlar om att svalka sig, vilket man INTE behöver i Sverige (det hände senast 2014). Jag kan uppskatta att åka till kusten, men då ska det vara för att strosa, fotografera, och äta gott någonstans.
    Men sen lider jag inte heller av vårtrötthet utan snarare av vinterdepression. När våren kommer känner jag istället att livet börjar, för jag har något slags behov av skönhet och färg ute, och inte minst avsaknad av kyla och snö.

    Svar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *