Ofta är det flera olika faktorer som leder till utmattning, både i jobbet och privat. Ett dåligt ledarskap på arbetsplatsen kan betyda stor negativ påverkan på stämning och hur samarbete fungerar. Så var det för Peter, som idag jobbar med att bryta mönster och sluta jämföra sig med andra. Läs hans berättelse!
Hur och när märkte du att något var fel? Vilka symptom har du känt av?
– Om jag går tillbaka några år och ger lite bakgrund så finns det händelser och situationer som jag tror har påverkat mig och påskyndat min väg mot stressrelaterad sjukdom. En sak är min strävan att göra rätt och att lyckas, eller kanske rättare sagt, en rädsla för att misslyckas. Främst i arbetslivet.
– Enskilda händelser privat som har påverkat mig är bland annat egen sjukdom, förälders sjukdom, ett av barnens skilsmässa samt en fru som i perioder har varit utan jobb och i långa perioder haft jobb på annan ort med distansförhållande som följd, På arbetet har det varit omorganisation, nya chefer, hög arbetsbelastning, många deadlines, samt ett dåligt ledarskap vilket, som jag ser det, har påverkat gruppdynamik och atmosfär i arbetsgruppen negativt. Till detta kommer säkert en massa andra orsaker.
”Jag kunde somna mitt under ett telefonsamtal.”
– Symptomen smög sig på successivt. Det jag har upplevt och till viss del fortfarande upplever är tinnitus, irritation, sömnsvårigheter, oro, viss nedstämdhet, enorm trötthet – jag kunde somna mitt under ett telefonsamtal, stelhet i nacke, koncentrationssvårigheter, ljudkänslighet, yrsel, svårt att ta initiativ, svårt att ta beslut, dåligt minne, trött i kroppen, osv.
– Jag har från och till upplevt stress under många år men efter sommaren 2018 så gick kurvan neråt. Jag hade en bra semester med förutsättningar att hämta kraft och energi. När jag kom tillbaka till jobbet var jag dock betydligt tröttare än när jag gick på semester. Tröttheten och andra symptom satt i och förstärktes vartefter.
Hur lång tid tog det innan du sökte hjälp?
– Jag gick på ett par samtal hos beteendevetare på företagshälsovården redan vintern 2017 och återupptog dessa i början av 2019. Var där vid ett antal tillfällen under vintern/våren. Det fanns positiva inslag i dessa samtal men jag upplever ändå inte att de gav så mycket som de borde ha gjort. Jag anser att personen i fråga missade en del av mina budskap och lade fokus på fel saker.
”Läkaren tittade på mig och sade att det fanns inget annat alternativ än sjukskrivning.”
– Min situation försämrades under våren och efter ett möte med min chef i början på juni 2019 så kontaktade hon FHV. Jag fick en tid i mitten av juni hos en läkare. Vid detta besök lyckades läkaren ganska snart ringa in mina problem. Hon började prata sjukskrivning men jag bromsade och sa att det inte skulle funka. Då skulle jag ju sätta andra i klistret och en del arbetsuppgifter är det ju bara jag som har utfört. Hon tittade på mig och sa att det skulle jag inte bry mig om. Det fanns inget alternativ.
– Jag blev sjukskriven i en månad på heltid och följande månad på halvtid. Dessutom inföll semestern under denna period så jag var hemma helt i två månader. Jag var sjukskriven 50 % och sedan 25 % fram till mitten av december 2019 då jag började jobba heltid. Diagnosen löd: ”F439 – Reaktion på svår stress, ospecificerad”. Rehabiliteringssamtal med psykolog (ej FHV) från hösten 2019 till i mars 2020.
Hur har du blivit bemött i vården?
– Som jag skrev ovan så har jag synpunkter på mina samtal med beteendevetaren men jag är nöjd med läkarens agerande.
– Bra rehabsamtal med psykolog, som inte var knuten till FHV, gav mig insikter och verktyg. Sammantaget så blev jag bra bemött.
Hur har din omgivning reagerat? Förstår de dina behov tycker du?
– Jag har under resans gång hintat om mina upplevelser för familj och vissa kollegor. Har upplevt stöd från ett fåtal håll, bland annat från en kollega som har orkat lyssna på mitt ältande. När jag väl blev sjukskriven i juni 2019 så skickade jag ett mejl till kollegor i mitt team. Alla svarade mig och beklagade. Därefter har jag inte fått mer än ett fåtal frågor om hur läget är.
”Jag upplever fortfarande en slags beröringsskräck hos många kring mig och min problematik.”
– Min chef och jag hade under lång tid avstämningsmöten. Det var tyvärr ofta dåliga möten. Jag upplever att jag fick stöd i vissa avseenden men förståelsen fanns ändå inte där. Vad gäller kollegor så upplevde jag och upplever fortfarande en slags beröringsskräck hos många kring mig och min problematik. I november 2019 skickade jag ännu ett mejl till min arbetsgrupp där jag beskrev hur läget var just vid denna tidpunkt. Som jag minns det så blev det ingen som helst reaktion på detta.
– Jag har kontaktat kollegor på andra avdelningar som har drabbats av utmattning. Vid ett par luncher har vi bollat våra tankar vilket har varit värdefullt för oss alla.
– För tillfället jobbar jag till 99 % hemma pga pandemin vilket både har positiva och negativa effekter. Det positiva är att jag slipper sitta i ett surrigt kontorslandskap.
– Vad gäller familj och övriga vänner så pratar vi sällan om mig och utmattningen. De förstår mig nog till viss del men har problem med att prata om det.
Vilka är dina största stressfaktorer?
– I jobbet förekommer många deadlines vilket påverkar mig negativt. Stimmiga miljöer som restauranger, fikarum och stora butiker påverkar mig. Även på senare tid när jag har handlat i större stormarknader så har jag varit nära att behöva springa ut pga yrselkänslor.
– Jag blir stressad när folk inte tar hänsyn till mig och min situation. Känner även stress av att just nu inte kunna prestera det som jag tidigare klarade av. Ibland triggas jag utan att förstå varför.
Hur ser ditt liv ut idag och vad gör du för hantera vardagen?
– Jag jobbar sedan nästan ett år 100 % och försöker göra det bästa jag kan av situationen. När jag behöver vila så vilar jag. De syltburkar som jag inte måste ha mina fingrar i försöker jag att hålla mig ifrån numera.
”Jag jobbar med att inte jämföra mig med andra”
– Försöker sänka kraven på mig själv och inse att det är ok att inte försöka vara ”duktig” i alla lägen. Att göra något bra nog är i många lägen just bra nog. Därmed inte sagt att man inte ska anstränga sig.. Jag har tappat en del arbetsuppgifter på jobbet vilket är en process att ta sig genom men jag tycker att jag har landat bra i detta. Jag jobbar med att inte jämföra mig med andra – det är ingen tävling.
– Jag går ofta ut i skogen. Känner fortfarande att jag inte direkt kan njuta av det men intellektuellt vet jag att det är bra för mig. Försöker att skala bort vissa måsten i vardagen. En del saker är inte livsviktiga även fast man tror det. Coronapandemin är naturligtvis hemsk men har fört med sig att man får hjälp med vissa beslut. Vissa saker går det inte att göra just och då slipper man tänka på detta. Samma saker kan å andra sidan skapa frustration.
– Lyssnar en hel del på poddar och ljudböcker. Det kan vara sådant som handlar om utmattning, men även deckare och annat.
”Jag har fått bekräftat vad skillnaden mellan gott och dåligt ledarskap kan betyda.”
– Vad gäller mänskliga beteenden så kanske jag numera är mer öppen för andras sätt att vara. Behov av att hävda sig, trycka till, exkludera och håna andra etc kan bottna i problem och osäkerhet hos vederbörande. Det finns säkert många som av olika skäl mår dåligt men som vill sprida ett annat sken. Jag har säkert även själv betett mig konstigt under denna resas gång.
– Jag har dessutom ännu en gång fått bekräftat vad skillnaden mellan gott och dåligt ledarskap kan betyda.
– Jag känner fortfarande av vissa symptom men mycket verkar ändå gå åt rätt håll. Funderar väldigt mycket över min framtid och är inte främmande för att bryta vissa mönster – jag inväntar rätt tillfällen.
Vad vill du säga till andra som känner att de lever i en ohållbar situation och är på väg mot utmattning?
– Prata om det med någon du har förtroende för. Tyvärr kan vissa bli skrämda av att höra om detta men försök att känna in läget. Om det är arbetsrelaterat så bör man ta upp det med sin chef eller HR.
– Avslappningsövningar och meditation är bra! Även om jag själv dock sällan kom till ro för att kunna utföra detta.
– Det finns också forum på sociala medier som man kan gå med i, vilket kan ge råd och stöd och mildra oro. Risken finns å andra sidan att oron späds på.
– Framför allt: Kontakta vården! Ta hjälp!!
Lämna ett svar