Läsarintervjun: ”Du har all rätt att prioritera din kropp och själ”

När Alexandra sökte vård för sina många symptom tyckte en av läkarna att hon såg snygg och fräsch ut, inte som en med psykiska problem. Hos företagshälsovården fick hon tack och lov kunnig hjälp och har kunnat ta tag i sin situation, samt börja resan tillbaka. På vägen har hon lärt sig massor. Läs Alexandras historia och alla hennes tänkvärda tips för bättre självkänsla och välmående!

Alexandra är 32 år och jobbar som handläggare inom service på en av kommunens förvaltningar. Hon började må väldigt dåligt psykiskt och fysiskt, något som visade sig vara utmattningssyndrom orsakat av arbetet.

Hur och när märkte du att något var fel? Vilka symptom har du känt av?

– Jag har under 1-3 år länge känt men förnekat symtomen. Till och från har jag haft dessa symptom:

• Sömn: Sömnsvårigheter, störd nattsömn, tidigt vaknande och ytlig sömn
• Ångest och hjärtklappning: Supersnabb puls, plötslig andningssvårighet/klump i hals och precis efter gråtattacker. Panikkänsla för att åka tunnelbana bland mycket folk, panikattacker vid sysslor som diskning, samt ljud och ljudkänslighet
• Hjärntrötthet: Noll tålamod, inte intresserad av andra människor, ingen ork för att lära känna folk, lyssnar inte, koncentrationssvårigheter, 1000 tankar och röster samtidigt i huvudet
• Känslor och humör: Plötslig ilska och ändrat temperament samt raseriutbrott. Svårt att finna motivation för att komma upp på morgonen, känslor av hopplöshet och negativa känslor för mig själv. ingen sexlust eller glädje, konstant känsla av att jag borde orka mer – alla andra gör det. självhat för att jag inte kunde hjälpa mig själv, självmordstankar,
• Fysiskt: Svimningskänslor, yrsel, illamående, ryggont, svettningar, ingen mimik, sjukfrånvaro – återkommande och svårläkt övre luftrörsinfektion
• Tröttheten: Orkade inte utföra något eller lära mig något nytt, orkade inte ta initiativ, , allmänt seg och långsam i gång och prat, slutade prata-orkade inte få ur mig något. konstant trött oavsett sömntimmar,

Hur lång tid tog det innan du sökte hjälp?

– Jag bad min chef om hjälp hösten 2017 och fick då lämna mina vanliga arbetsuppgifter för att göra annat. I mitten på februari 2018 då inget hänt som utlovat, tjatade jag på chefen att jag behövde professionell hjälp NU då jag inte orkade längre.

– Min fästman tjatade på mig att jag inte kan fortsätta att må så dåligt men inte göra något åt saken, samtidigt som min terapeut frågade om jag har tänkt på att sjukskriva mig – först då förstod jag allvaret.

– Jag ville då inte dra in arbetsgivaren då jag hade en väldigt dålig relation med min chef, som hade låtsats vilja mig väl men sedan inte hållit sitt löfte. Jag hade tappat förtroendet för henne och var rädd för att hon skulle se hur dåligt jag mådde.

Hur har du blivit bemött i vården?

– Jag var under två tillfällen hos två olika läkare på vårdcentralen då jag trodde att det var något fel på hjärtat eller att jag hade blivit galen. Vårdcentralen verkade inte ha några som helst rutiner kring hur de skulle hjälpa mig vidare. Enligt dem så såg alla mina prover jättebra ut, inget fel på sköldkörteln eller mina värden. En manlig läkare sa ” du ser snygg och fräsch ut, du har inga psykiska problem – folk som har psykiska problem ser inte ut som dig.” När jag frågade honom vad jag skulle göra då jag var konstant trött och har testat allt för att må bättre men inget fungerade var hans svar ”ta semester”.

”En manlig läkare sa ” du ser snygg och fräsch ut, du har inga psykiska problem”.”

– Jag är ändå tacksam för att vårdcentralen inte hjälpte mig då detta enligt den kvinnliga läkaren var ett arbetsrelaterat problem. Hon sade också att det inte var säkert att jag skulle få ersättning från försäkringskassan om hon sjukskrev mig, utan att jag skulle vända mig till min arbetsgivare då det var deras ansvar att hjälpa mig.

– Den kvinnliga läkaren skrev en remiss till sjukgymnast för min smärta i ryggen (tack vare att jag sa att jag har tänkt på att besöka en sjukgymnast). Två timmar senare fick jag tid hos en sjukgymnast som jag fick besöka för att stärka ryggen med olika övningar. Sen fick jag en rehabiliteringsplan, som inkluderade 10 tillfällen på medicinsk yoga – detta kunde ske tack vare att den kvinnliga läkaren lyssnade på mig och vägledde mig rätt där.

– I efterhand förstod jag att jag kanske inte skulle ha fått all den fantastiska hjälpen jag ändå fick från företagshälsovårdens egna otroligt kunniga läkare. Jag fick betablockerare för att sakta ned min hjärtrytm så att jag slapp känna mina konstanta snabba hjärtslag. Läkaren sjukskrev mig på heltid under 6 månader men inte på samma gång. Hon ordnade så att jag fick samtal hos psykologer för att förbereda mig inför framtiden och via remiss till psykologiska mottagningen fick jag också antidepressiv medicin. Dessutom gjordes också en basutredning som skulle utesluta ifall jag hade någon typ av personlighetsstörning.

Hur har din omgivning reagerat? Förstår de dina behov tycker du?

– De hade redan förstått att något var fel eftersom jag ofta var arg och irriterad. Min omgivning förstod inte riktigt hur känslig jag var för intryck eller krav från andra. Jag skärmade av mig från sociala sammanhang och chattgrupper. Jag fick förklara för min familj och vänner när jag senare orkade, vad som hade hänt och att jag hade fått diagnoserna utmattningssyndrom och depression.

”Jag förklarade att jag inte hade något tålamod och att de inte skulle fråga mig om hjälp.”

– Jag förklarade att jag inte hade något tålamod och att de inte skulle fråga mig om hjälp för jag orkade inte hjälpa någon. Jag bad om att de skulle lämna mig ifred, att inte ringa och att de inte skulle förvänta sig att jag skulle svara dem omgående, som tidigare. Jag var otroligt förbannad och irriterad på frågor som ”mår du bättre nu?”. Jag förklarade och de har förstått mina behov och slutade göra det som stressade eller gjorde mig riktigt upprörd. Jag blev äntligen lämnad ifred, vilket var precis vad jag behövde.

Vilka är dina största stressfaktorer?

– Många! Att behöva gå upp i tid för att jag ska jobba, planerad och bestämd vardag, gråtande och skrikande barn, höra samtal med hög volym eller med personer som har ”för mycket energi”.

– Att äta på restaurang/fik, umgås eller äta tillsammans med mer än en person åt gången, handla och diska, situationer där jag behöver vara ”trevlig och hjälpsam” eller förklara saker, telefonsignaler, vara tillgänglig för andra, rusning i kollektivtrafik.

Hur ser ditt liv ut idag och vad gör du för hantera vardagen?

– Just nu är det andra veckan jag jobbar på 25% och jag försöker att hantera min energinivå på rätt sätt. Det är inte lätt då smällen kommer i efterhand, innan har det känts bättre.

– Jag har dragit ned mina arbetsinsatser till ”lagom bra” och jag har dragit ned på tempot hemma. Skriver dagbok om orostankar, lyssnar på kroppen och låter den vila när jag får symptom som jag haft tidigare. Jag har lärt mig sätta gränser mot andra och mig själv för att inte hamna i samma situation som tidigare.

”Jag har dragit ned mina arbetsinsatser till ”lagom bra”.”

– Jag tänker varje dag på att min hälsa är viktigast, jag ska vara först på prioriteringslistan inte alla andra. Jag hanterar vardagen genom att säga ifrån och uttrycka exakt vad jag känner och vad jag behöver för att må bra. För att få min vardag att fungera så har jag tagit till mig det min psykolog har sagt till mig: ”Se dig själv som en liten baby, ha specifika tider för mat och sömn, ifall du mår dåligt så gå tillbaka och tänk på ifall du är hungrig eller behöver vila.”

Vad vill du säga till andra som känner att de lever i en ohållbar situation och är på väg mot utmattning?

– Här kommer en massa saker som har hjälpt mig:

Jobbet:

• Ta ett steg tillbaka på jobbet, dra ned kraven och förväntningarna på dig själv till ”lagom bra”.
• Låt folk att göra saker själva istället för att du ska göra det åt dem, om du hamnat i den situationen.
• Tänk på att dina arbetsuppgifter dör inte utan dig, det finns alltid någon annan som utföra dem. Ta raster, gå hem i tid och säg till ifall saker går fel till eller om folk säger taskiga saker.
• Kom ihåg att DU har rätt att ta dig tiden till självomhändertagande, vila, och raster på jobbet. Du är inte mindre värd eller lat ifall du tar ett steg tillbaka – för du har gjort mer än vad som förväntas av dig sedan långt tillbaka.
• Har du rätt till personalstöd genom jobbet? Ta tillvara på den möjligheten och prata med socionom, psykolog eller terapeuter.

Hemma:

• Släpp på hur det ser ut hemma, ditt utseende, att du inte har hunnit med det ena eller andra. Det är strunt samma – känn så skönt det känns att inte fixa saker hela tiden. Det går alltid att diska och tvätta senare även om det blir mer, men din hälsa är viktigare än det du behöver göra för andra.
• Be om hjälp av släkt och vänner med sådant som städning, handla mat, tvätta, diska, hämta barn, ta hand om barnen under de dagar eller timmar du behöver vara ensam. Gör saker långsamt eller gör inget alls ifall du inte orkar det.
• Njut av att inte göra något alls under flera dagar.
• Se till så att du får helger eller dagar där du får sova ut, äta god frukost och sova igen – det är helt ok, du har inget att stressa eller att hinna till!
• Stäng av alla notifikationer på alla appar, stäng av vibrationer och ljudet på din mobil eller smartwatch.
• Tänk på saker du blir glad av att göra och gör det, det behöver nödvändigtvis inte vara ”fester och utekvällar” utan lugnare aktiviteter.

Socialt:

• Ta reda på ifall du är introvert eller extrovert – hur fyller du på din energi och gillar du att vara själv eller med andra? Vad kan du göra nu?
• Åk bort själv ett tag ifall du orkar.
• Våga prata med folk i din närhet som du känner, gå med i grupper som kan stötta dig, lyssna eller läs om personer som varit eller känt sig som dig.
• Ifall du har något outtalat med någon eller några, hör av dig till dem och berätta exakt vad du känner, det hjälper dig att släppa på bagage som tömmer dig på massa energi. Ta kontakt med dem igen ifall du inte förstår vad de menar eller ifall ni ännu inte har löst problemet.
• Var inte rädd för vad folk tycker om dig eller vad de tror, folk kommer alltid att tycka och tro hur du än är.

Fysisk aktivitet

• Sluta träna om du blir stressad av det eller börja träna ifall du tror att du kan må bättre. Kanske på en nivå som att börja simma ibland, vissa upplever att det är bra för psyket.
• Besök skogen, sjö eller hav oftare. Sätt dig i skogen, blunda och och lyssna på alla ljud. Tänk på hur små vi människor egentligen är jämfört med universum.
• Testa medicinsk yoga, meditation eller pilates. Detta är ett perfekt tillfälle att ge dig egentid och tid på öva på att ta hand om dig och din hälsa. Det kan vara svårt att slappna av i början, men du kommer vara så stolt över dig själv då du kommer känna dig avslappnad och lugn tack vare tiden du prioriterade på dig.

Förebygga återfall i utmattningssyndrom

• Sätt dig ned med dig själv, penna och block och skriv ned alla tankar och eller problem. Se vad du kan göra för att hantera ”återkommande dåliga tankar”.
• Sätt gränser eller börja med att lokalisera vad du behöver för gränser ifall du känner att du inte vågar säga ifrån.
• Du är inte din prestation eller det du gör och du får säga vad du tycker och känner.
• Släpp kontrollen. Dansa, sjung högt till din favoritmusik. Var kreativ på ett sätt som passar dig.
• Skriv varje dag vad du är tacksam för och vilka bra saker du har lärt dig om dig själv. Vad kunde du ha gjort bättre för att vara snäll mot dig?
• Läs om compassion och ACT, lägg inte tid på det du inte kan ändra.
• Glöm inte din egentid, helst varje dag. Gör något roligt som du inte gjort på länge. Boka in dig på massage, köp något du alltid velat men inte velat ”slösa pengar på”, ät något gott.

”Du är inte din prestation”

Självkänsla och välmående

• Du har all rätt att ta hand om din kropp och själ, det ska alltid vara din första prioritering. För att klara dig i framtiden från psykisk ohälsa så behöver du lokalisera vad som får dig att må bra och inte. När du har tagit dig tid, kommit ned i varv och tagit dig upp på fötter igen, så har du lärt känna dig själv på ett helt nytt sätt än tidigare. Du kommer inte tillåta dig själv att sätta ditt välmående åt sidan för att du ska vara snäll och ställa upp på villkor och situationer som är dåliga för dig.
• Du kommer sällan vara rädd för säga ifrån och du kommer lyfta bort det ansvar som du har axlat för länge och sätta ansvaret på den person som den tillhör, till exempel din chef, din kollega, din fästman, din familj. Först då kommer du ha en rimlig prestationsnivå och må mycket bättre.
• När din hjärna har vilat ifrån den konstanta stressen kommer du känna att du från och med den dagen kan se klarare på vad som är rätt och fel, våga säga ifrån. Detta kommer på längre sikt bidra till ditt välmående och din självkänsla.