Läkarbesöket är nu avklarat, jag har fått provsvaren och det ser bra ut. Hjärta och blodtryck var också bra. Så att…ja, jag mår väl bra då. Eller har bra värden i alla fall. Sedan har jag väl inte direkt senaste månaderna skött de rutiner som gör att jag mår bra. Så man kan ju börja där.
Flera läsarintervjuer är nu på g att genomföras, så håll utkik framöver över fler berättelser! Bland annat från utmattade med barn.
Blivit mer känslig för dofter
Är det fler än jag som upplevt en ökad känslighet för dofter i samband med utmattning?
Jag kan verkligen må dåligt av dofter, till exempel när folk har dålig hygien och dålig andedräkt. För att inte tala om cigarettrök. Jag blir rent av provocerad. Förutom illamående så känns det som att personen har inkräktat och liksom förstört min dag.
Dofter för välmående
Det fina samtidigt är att jag mår så bra av goda dofter. En doft kan verkligen höja humöret och välbefinnandet. Det kan räcka med att man köpt en duschcreme eller bodylotion så blir en simpel dusch som terapi.
På bilden ser ni mina två parfymer som jag använder för närvarande. Den ena är rätt kostsam, Hypnôse från Lancôme och skulle nog beskrivas som en lite tyngre ”kvällsdoft”. Fast jag har den lite när som helst 😉 Den andra är en friskare ”jobbdoft” (jag har mitt eget sätt att kategorisera dofter, hehe…) från Replay som heter Essential For Her. Den har ett något snällare pris.
Det behöver såklart inte vara parfymer för massa pengar för att man ska hitta väldoft att må bra av. En simpel body lotion från Dove, också med på bilden, är min terapi efter dusch just nu. Eller gamla klassiker som Fenjal, vilken en kollega till mig hade på sig nyligen och luktade så himla gott.
Allt vardagsmys som är enkelt och doftar gott gör gott för själen tycker jag. Att skala en satsumas eller tända ett doftljus. Sådana saker vi med utmattningssyndrom ofta inte tog oss tid eller närvaro att njuta av när vi gasade på mot väggen…
Känner så väl igen mig i det du skriver. Blev sjukskriven den här tiden förra hösten. Började arbeta igen i februari, 25 procent. Ökade arbetstiden efterhand för att jobba 100 procent innan semestern. Har känt mig helt ok tills för någon vecka sedan då varningstecknen började visa sig. Gick bra till en början att använda de som jag lärt mig under det gångna året med yoga, avslappning, promenader och bra kost. Så förra veckan kände jag att varningslamporna började lysa rött och vad gör jag då…glömmer allt jag lärt mig! Tar mig inte för att yoga eller ta mina dagliga promenader. Är hela tiden sugen på sötsaker. Och inte blir det ju bättre av att jag vet att jag borde ta tag i det men inte förmår mig. Det är en himla svår sits man hamnar i när man känner att man är på väg att få ett återfall.
Ja, det är jätteknepigt! Man kan liksom inte tänka klart. Jag brukar efter en tids ångest/kämpande börja med att skala bort allt ej livsnödvändigt för att komma ned i varv och få återhämtning. Det är det enda man kan göra för att kunna börja tänka klart och göra rätt val – att starta med att dra i nödbromsen. ta hand om dig!