Hoppas att ni haft och har en fin påsk! Själv har jag varit så trött att jag blivit rädd. Först idag, den tredje lediga dagen, börjar jag känna mig som en människa igen. Långfredagen såg ut så här: Jag sov till ca 11, tränade ett skitdåligt pass, sov sedan mellan 16 och 19. Vid 22-tiden var jag trött igen och lade mig. Ja ni förstår ju hur slutkörd jag var. Hjärnan har laggat som tusan också och jag har inte orkat fatta några som helst beslut.
Våren är ju inte min årstid, det är trötthet (inte minst efter det jävla sommartids-meckandet med klockan) och depp, lite pollen inblandat plus att man ju faktiskt inte varit långledig på länge. Nu tror jag det är lite mer som spelar in för mig i år, det är coronaeländet som jag är så sjukt jävla trött på och som jag tror gör de flesta lite allmänt less. Plus att jobbet har verkligen tagit över totalt för mig senaste veckorna. Jag tänkte inte redogöra i detalj här och grejen är att jag inte heller kan. Jag kan inte tänka ut hur det skulle kunna bli bättre, förutom att klona mig själv i typ tre exemplar till.
Så som jag mådde när påskledigheten inleddes, det blev dock en varningsklocka. Något måste ju ändras.
Dilemmat med utmattningssyndrom
Men grejen är ju att man orkar inte säga till heller? Vem ska man prata med när ingen förstår på riktigt? Ska jag med min utmattade hjärna dessutom undervisa alla om sjukdomen PLUS reda ut min situation själv och göra den begriplig när den knappt är greppbar för mig?
Eller ska jag kanske ta till de där stress-flosklerna om att vara ”mindre duktig” och ”säga nej”? När ingen täcker upp, ska man bara låta allt förfalla? Saker och ting är inte så enkla som många tror.
Jaja, jag ska inte älta mer om just mitt jobb här. Men vet ni vad jag är skittrött på? Det kan ju inte vara många sjukdomar förutom utmattningssyndrom som innebär följande:
- Du ser frisk ut men känner dig tusen gånger sämre än vad du ser ut, så folk tror dig inte och du måste förklara (fast hjärnan egentligen inte orkar)
- Folk vill bestämma vad du kommer att må bättre av eftersom de läst en tidningsrubrik någonstans om ”psykisk ohälsa”, eller bagatelliserar ditt tillstånd och tror att det bara behövs lite frisk luft och vitaminer
- Du måste utbilda folk om vad utmattning är (med din utmattade hjärna som egentligen är sopslut)
- Det är du som individ som lastas för att du inte ”har balans” i ditt liv, och därför blir sjuk
- Du måste ofta själv ansvara för att reda ut hur du ska kunna återgå i arbete – många arbetsgivare står helt handfallna samt att en del arbetsgivare är direkt ovilliga att vara behjälpliga
Etc etc.
Det kanske märks att jag är frustrerad va? Är nog knappast ensam om detta, eller vad säger ni?
Vi lämnar gnället en stund och går över till trevligare saker. Vi hade ju i alla fall tur med vädret denna påsk! Jag tog en promenad förut idag och hittade lite fint påskpynt samt massa påskliljor. Även denna helg har det blivit mycket hemgjorda burgare och idag åt vi på balkongen för första gången i år. Mycket trevligt!
Lämna ett svar