När jag efter flera års skepsis till sjukvården sökte mig dit i somras, fick jag svara på en massa frågor. Det var ett test som skulle visa om jag kunde diagnostiseras för utmattningssyndrom. Gränsen gick vid 19 poäng och jag hade 27.
När jag gick därifrån var det med en märklig känsla av lättnad. Egentligen hade jag fattat i flera år hur min status var, men jag ville inte kännas vid det. Tyckte inte att det fanns utrymme för sådant. Framför allt har jag under dessa år skämts. Nu hade jag bestämt mig för att sluta skämmas och ta mig själv på allvar. Att det är min tur att må bra och få vara svag. En yrkesperson hade ställt en diagnos på mig som jag kinde hänvisa till, ifall någon händelsevis skulle tycka jag var löjlig och ”borde rycka upp mig”.
Självtvivel skapar mental stress
Förutom lättnad över diagnosen så fick jag med mig ett par aha-upplevelser. Den ena var att det inte alltid behöver vara mängden saker att göra som orsakar stress. Det är mer det mentala förhållningssättet och en av de allra största stressfaktorerna är dålig självkänsla. Allt blir liksom jobbigare när man tvivlar på sig själv. När man ställer mycket högre krav på sig själv än andra och bara bedömer sig själv efter prestation. När man tror att man måste göra mer och bättre än alla andra.
Man behöver ändra många tankemönster, se sig själv och omvärlden med snällare glasögon, för att kunna slappna av och att må bra.
Det är inte lata människor som blir utbrända
Det andra jag fick med mig stärkte mig lite och tog bort lite av skammen över att vara utmattad och inte helt funktionsduglig. Vi utmattade tror ofta att vi är svaga och lata människor som inte tål stress. Men det är precis tvärtom. Utmattade människor har högre stresströskel och kan driva sig själva ungefär hur hårt som helst. Signalerna går inte riktigt fram förrän det hunnit gå ganska utför.
När jag tänker tillbaka på den perioden när jag drev mig själv till utmattning, inser jag att det stämmer ganska bra och att det inte alls är konstigt att det blev som det blev. Men det tar vi en annan gång.
Var snäll mot dig själv helt enkelt. Det är lättare sagt än gjort, men det är ett måste för att ens ha chansen att börja må bra igen.
Lämna ett svar