Läsarintervjun: ”Jag kom hem en dag och hittade inte till toaletten”

Det här är berättelsen om Maria som har kraschat två gånger. Maria är 40 år och arbetar som lärare, ett yrke som blivit allt tuffare. När även privatlivet blev tungt mådde hon allt sämre, men varken hon eller vården förstod riktigt hur det var fatt. En dag var kraschen ett faktum – plötsligt orkade hon ingenting.

Hur och när märkte du att något var fel? Vilka symptom har du märkt av?

– Mina första symptom kom med första barnet. Varken jag eller min omgivning förstod det då. Jag tänkte mest att det var normalt att vara trött, det var ju liksom alla nyblivna föräldrar. Men med den kunskap jag har idag så ser jag att den tröttheten inte var normal, jag var helt enkelt utmattad.

– När jag sedan ett antal år senare separerade från barnens pappa så kom utmattningen smygande igen. Förstod inte då heller vad som pågick i min kropp. Jag trodde det handlade om att jag sörjde den kraschade relationen. En relation som vid tillfället var mycket dålig och skapade svår ångest.

– Jag fick domningar i hela kroppen, muskel- och ledvärk, akut ont i ryggen, yrsel, illamående samt att jag sov extremt dåligt. Ångest som rev i mig dag som natt. Jag mådde verkligen inte bra och tog kontakt med vården. Ingen förstod att det var utmattning jag led av. Det tog över ett år innan jag fick diagnosen utmattningsdepression, men då var kraschen redan ett faktum.

”Vissa dagar var jag tvungen att ligga ner i badkaret för att kunna tvätta mig. Jag orkade helt enkelt inte lyfta armarna”

– Jag kom hem en dag i december och hittade inte till toaletten. Jag grät hejdlöst och visste att något var väldigt fel. Jag orkade bokstavligen ingenting. Blev sjukskriven på heltid. Min energinivå var så låg att jag fick välja mellan att tvätta håret eller gå till Coop för att handla mjölk. Vissa dagar var jag tvungen att ligga ner i badkaret för att kunna tvätta mig. Jag orkade helt enkelt inte lyfta armarna.

Hur lång tid tog det innan du sökte hjälp?

– När min äldsta son var nyfödd kämpade jag hårt för att hålla fasaden uppe. Jag körde på och visade inte för någon, allra minst för någon inom vården, hur jag egentligen mådde.

”En utmattad människa kan ha mycket svårt att formulera sig och det är vårdens uppgift att ställa rätt frågor”

– I samband med separationen sökte jag hjälp ganska snabbt. Önskar att vården hade fångat upp mina signaler redan där. En utmattad människa kan ha mycket svårt att formulera sig och det är vårdens uppgift att ställa rätt frågor och verkligen gå till botten med tröttheten personen uppvisar.

Hur har du blivit bemött i vården?

– På många olika sätt. Många har visat förståelse men har haft för lite kunskap och därmed inte gett mig adekvat rehabilitering eller råd och stöd. Det blev ett virrvarr av olika läkare, en kurator som inte förstod mig alls och mycket eget sökande efter svar på varför jag mådde så dåligt.

 – När den andra kraschen kom, våren 2018, blev jag remitterad till en stressmottagning. Det blev min räddning. När jag klev in där kände jag mig normal för första gången på länge. Ingen ställde irrelevanta frågor utan visade stor förståelse och kunskap. Allt baserat på trovärdig forskning och personalens långa erfarenhet.

– I sex månader fick jag intensiv terapi och verktyg att ta med mig resten av livet. Jag grät när det var dags att sluta. Min fantastiska psykolog, Susanna, sa ”Hoppas vi aldrig mer ses” och så gav hon mig en kram. Det fanns så mycket värme och välvilja i hennes ord.

Hur har din omgivning reagerat? Förstår de dina behov?

– Jag kan inte minnas att någon varit negativt inställd eller på allvar ifrågasatt min diagnos. Däremot är kunskapen bristfällig på alla nivåer i samhället vilket lätt leder till kommentarer som jag mår dåligt av.

”Man måste själv skaffa sig mycket kunskap för att få rätt hjälp. Det är verkligen sorgligt och kan vara förödande för en utmattad”

– Jag upplever att utmattade själva måste skaffa sig mycket kunskap för att få rätt hjälp. Det är verkligen sorgligt och kan vara förödande för en utmattad. Att förväntas ta reda på vad som gäller vid sjukskrivning, vilka blanketter som måste fyllas i etc. är helt orimligt för många utmattade att fixa.

– Jag har flera vänner som gått igenom samma sak och de är mina trogna stöttepelare. De förstår mig på ett annat plan än vad många andra gör. De ifrågasätter aldrig och förstår när jag måste ställa in med kort varsel. Med dem kan jag stöta och blöta min utmattning men samtidigt finns de där och hejar på mig, gläds med mig när jag mår bra.

”Kommentarer som ”du blir nog lite piggare när våren kommer”…”

– Andra vänner vill väl men förstår inte och kan fälla kommentarer som ”Gud vad skönt att jobba deltid” eller ”Du blir nog lite piggare när våren kommer”. Jag älskar alla mina vänner och i det läget gäller det att tänka på att de vill väl men inte har kunskapen.

Vilka är dina största stressfaktorer?

 – Bara tanken på att jag inte hinner vila, äta, sova, jobba, ta hand om barnen som jag planerat stressar mig. För att inte tala om när jag har en dålig period, tittar i almanackan och det finns inget mer jag kan plocka bort för att hinna återhämta mig mer, då kommer ångesten. Risken är att jag kommer in i en ond spiral som kan ta veckor att komma ur. Det enda som hjälper är vila och att jobba med andningen som direkt sätter sig långt upp i bröstet.

– I perioder är jag mycket känslig för vissa typ av människor.  Det är främst personer som saknar empati och mest tänker på sig själva som triggar mig. Människor som inte har ett ”helikopterperspektiv” på livet och har dålig förståelse för andras liv och förutsättningar. En oförstående kommentar kring utmattning från en sådan person kan göra mig oerhört ledsen.

– Människors förväntningar på mig, eller vad jag tror att de förväntar sig, blandat med känslan av att inte räcka till, kan göra mig galet stressad. När jag ibland kämpar för att orka med basen i vardagen och människor vill att jag ska göra det ena och det andra, ja då gäller det att ta ett djupt andetag och orka säga nej.

”Min almanacka är min ständiga följeslagare, där finns allt jag behöver komma ihåg”

Hur ser din vardag ut idag och vad gör du för att hantera stress?

– Planering är A och O samt att ständigt anpassa vardagen utifrån dagsbehov. Min almanacka är min ständiga följeslagare, där finns allt jag behöver komma ihåg. Minnet har tagit stryk så jag måste skriva ner när jag ska betala räkningar, namn på personer samt tider för möten och vem jag lovat ringa. Vila markeras med rosa (en favoritfärg) i planeringen och den gör jag allt för att inte rucka på.

– Överhuvudtaget behöver jag tystnad och ensamhet. Då återhämtar jag mig som bäst. Att ta en skogspromenad, pyssla på hemma utan TV eller musik på är otroligt helande.

– För att få rum med så mycket återhämtning som möjligt beställer jag mat på nätet, shoppar sällan där det finns mycket folk eller anmäler mig till frivilliga aktiviteter. Älskar att gå ut och äta men att vistas i en halvfull restaurang gör mig trött i flera dagar. Kommer jag dessutom hem sent (trots att jag nästan alltid är den som går hem först) så kostar det mig en vecka av extra trötthet.

Vad vill du säga till andra som känner att de lever i en ohållbar situation och är på väg mot utmattning?

– Dra i handbromsen NU! Lättare sagt än gjort, jag vet… Men ta dina symptom på allvar och sök hjälp. När du väl kraschat, tro mig, vägen tillbaka kan vara lång och snårig. Det är inte värt det!

”Att förändra sitt beteende och liv är bland det svåraste man kan göra, men det är ytterst nödvändigt”

 – Tala om för din omgivning hur du mår och börja göra förändringar. Att förändra sitt beteende och liv är bland det svåraste man kan göra, men det är ytterst nödvändigt. Förändringarna kan vara både i det stora och i det lilla. Handla mat på nätet istället för att trängas i affären. Ta hjälp av någon pålitlig vuxen så du/ni får hjälp med hämtning av barn. Behöver du går ner i arbetstid en period? Hur ser din sömn ut, behöver du sova mer? Säg nej till att vara klassförälder och den som bakar till fredagsfikat på jobbet. Gör en sak i taget, planera in återhämtning i din vardag och ja, då måste något plockas bort för att du ska hinna med vila, sömn och träning. Plocka bort, plocka bort, plocka bort!