Lever man sitt liv för sin egen skull eller för att bli ”godkänd” av andra? Är det ens möjligt att avgöra skillnaden mellan vad man själv vill och vad som anses ”normalt” att vilja?
När det gäller de större ”livsvalen” så är ju jag lite av en outsider. Jag har aldrig varit sugen på att skaffa barn. Jag bor i hyresrätt när många i min ålder (och yngre) har hus, detta pga att jag vill ha ett enkelt liv utan ett ständigt fixande av ditt och datt eller att tänka på lån och räntor och sånt. Trädgårdsfix eller snöskottande är jag inte heller sugen på. Och går något sönder slår jag en signal till hyresvärden och de fixar oftast gratis (eller ja, det ingår i hyran ju). Sedan har jag ju lyckats bli utmattad ändå på andra sätt, men det var nog också då som jag började reflektera över mina livsval och skalade ned så att jag blivit ännu mer ”udda” men har mer ro i själen.
Exempelvis detta att man ska göra saker på helgerna jämt, det håller jag till ett minimum så att jag får maximal återhämtning. Så jag har oftast inget att berätta på måndagar när man får den ständiga frågan. Men jag har åtminstone fått pausa och vila. Jag har inte ofta några tjusiga Instagramvänliga bilder att visa upp, men vem bryr sig? Jag lever för min egen skull.
För det finns ju en del förväntningar och socialt tryck på hur ett ”normalt” liv ska se ut. Så man får vara beredd på att man sticker ut och får frågor om man tar en annan väg. Men det viktigaste måste ju vara att att leva så som man vill och inte så som andra förväntar sig?
Lästips nedan inom ämnet!
Lämna ett svar