Vi som drabbats av utmattningssyndrom har ju inte bara sjukdomen att tampas med, utan även att förklara skiten för vår omgivning. Vilket man i de flesta fall är tvungen att försöka göra, för att folk förhoppningsvis ska ge en utrymme till återhämtning.
Om du tycker det är svårt att förhålla dig till alla som rasar i utmattning, undvik de fett jobbiga attityderna på listan nedan så ordnar det sig!
Mindre bra attityder till utmattning
- Besserwissern som kan allt, inklusive utmattning: Hen är inte mycket för ödmjukhet eller att lära sig saker från dem som faktiskt vet, utan har läst lite på Wikipedia och tänkt ut resten själv. Här finns det ”förstå sig på”-teorier om allt ifrån samhällsutvecklingen till varför just du är utmattad. För besserwissern vet naturligtvis bättre än du varför du är utmattad och vad du ska göra åt det. Vare sig ni känner varandra eller inte.
- Den överslätande som inte riktigt orkar med: Här kan du nästan få berätta till punkt, men hen orkar inte lyssna fullt ut utan vill hitta enkla förklaringar och botemedel så ni kan gå vidare till ett roligare samtalsämne. Ett lätt drag av besserwissern som försöker styra upp din utmattning med ”jamen om du gör ditt och datt så blir allt bra”.
- Egoisten: En liten blandning av ovanstående som inte gillar när någon annan står i centrum. Efter att ha försökt förstå sig på och styra upp din utmattning under täckmanteln ”jag menar bara väl” tycker hen att du är otacksam som inte uppskattar omtanken. Till slut kommer personen på att hen är nog också utmattad, eftersom det ”varit lite stressigt på sistone”. Och så pratar ni inte mer om dig.
- Den förminskande: Som tycker att utmattningssyndrom är ”en trend” och att folk bara är jävligt lata eller överkänsliga nu för tiden. Ofta med inslag av kvinnoförakt också, eftersom majoriteten av sjuka är kvinnor. Med allt ifrån ”hon är väl bara lite tjej-utbränd” till riktigt sunkiga attityder som ”Det är den här jävla jämställdheten, det var bättre förr när fruntimren bara var hemma med ungarna”.
- Den undvikande: Som tycker det är läskigt med alla typer av psykisk ohälsa. Det kan vara lite varierande grad – från att bara helt enkelt inte veta vad hen ska säga och därför undvika den sjuke, till att förskrämt tro att man kommer börja säga konstiga saker, gråta eller få utbrott som kräver tvångströja.
Läste en så bra artikel om hur människor ifrågasätter utmattade och försöker förstå genom att jämföra. ”Ja men den och den jobbar mer än du och är ju inte utbränd”. Som om alla är stöpta i samma form. Utmattningssyndrom är så otroligt komplext, det har med en mängd faktorer att göra där bland annat en viss personlighetstyp som är högpresterande och engagerad är väldigt utsatt. Att den här sjukdomen är så luddig och inte går att mäta rent fysiskt gör inte det hela lättare.
Nästa gång du möter en utmattad och känner att du har en massa åsikter som bara måste vädras – bara släpp dem. Håll käften och lyssna istället. Undvik ovanstående lista och plocka fram empatin. Inte svårare än så.
Lämna ett svar