Intervjun: ”Har du tid att reflektera eller kör du bara på?”

Helen hade redan som barn mycket energi och en hög inre stress som var tuff att hantera. Hon hade även svårt att känna att hon dög som hon var. I tonåren blev hon destruktiv med sin hälsa och besökte ofta läkare för olika symptom. Det resulterade inte i något annat än att de sade att allt var bra. Vid 33 år och med två små barn kollapsade hon av stress. Idag lever hon ett helt annat liv utanför samhällets krav på prestation och hjälper andra mot en bättre hälsa.

Hur och när märkte du att något var fel?

Jag märkte redan i tidig ålder att jag var annorlunda. Att jag hade mycket energi och svårt att fokusera. Jag var alltid glad som barn men hade mycket att leva upp till. Krav på att sitta stilla, vara tyst osv som jag antagligen kopplade ihop med att jag inte duger som jag är.

I tonåren var jag väldigt destruktiv med både maten, alkoholen och cigaretter. Jag dövade mig själv för att hålla mig lugnare. Jag hade massor av olika symptom som jag i efterhand har förstått berodde på min inre höga stress och maten jag åt. Symptom som extrem trötthet, nedstämd, orkeslös, deprimerad, huvudvärk, yrsel, feber och utslag i flera dagar. Vi åkte in och ut på akuten och vårdcentraler och tog massa prover och träffade jättemånga läkare men ingen visste vad det berodde på. Jag hade extrem värk i min kropp, speciellt mängder av problem med ryggen med ryggskott, nackspärr och huvudvärk. Mellan 15 och 25 års ålder besökte jag ofta läkare. Men allt var bra. Ingen kollade mitt psyke.

Hur lång tid tog det innan du sökte hjälp?

När jag kollapsade helt var jag 33 år gammal med 2 små barn. Det var då hjärnan stängde av mig och tvingade mig att ligga ner och sova. Då var jag så dålig att jag ville ta livet av mig.

”Vid 33 års ålder stängde hjärnan av mig.”

Hur har du blivit bemött i vården?

Jag fick träffa en läkare som skrev ut antidepressiva och skickade mig till KBT. Sedan 2011 har jag försökt att läka mig men har inte förstått själv hur allvarligt det var. Ingen i min omgivning fattade hur sjuk jag var. Jag ville inte ha någon hjälp eller kontakt med någon då jag inte ens klarade av mig själv. Många tyckte att jag skulle rycka upp mig, se ljust på livet och gå tillbaka till jobbet som förskollärare som jag pluggat till i 4,5 års tid och varit föräldraledig samtidigt.

”Många tyckte att jag skulle rycka upp mig, se ljust på livet och gå tillbaka till jobbet.”

2019 fick jag börja på grön rehab och fick liksom vara sjukskriven i fred. Inga krav eller press från FK att komma tillbaka. Hade i denna vevan en fantastisk läkare som såg till att sjukskriva mig och få mig att förstå att jag behövde längre än ett år på mig innan jag ens skulle tänka på att återgå till något arbete. Det var aldrig någon läkare som tidigare sagt det till mig. Att jag får vara sjukskriven och att det kommer att ta lång tid.

Hur har din omgivning reagerat? Förstår de dina behov tycker du?

De senaste 3 åren då jag träffade en ny man, äldre, klokare, visare, lugnare och väldigt förstående så började min stress att lägga sig. Han är den största klippan i mitt liv. Det är tack vare honom som jag kunde börja stilla mig och känna mig mer lugn. Dels för att jag inte längre var ensamstående. Dels för att han hjälpte till ekonomiskt. Min ekonomi har ju varit i botten sedan jag gick in i väggen och fått vara sjukskriven till och från.

Så min nya man, och min nya läkare blev vändpunkten I mitt liv. Det var nog då den riktiga läkningsprocessen tog fart eftersom att jag kunde känna mig trygg ekonomiskt och på ett kärleksfullt plan. Jag blev accepterad för den jag var och att jag hade en sjukdom. Jag umgås bara med dem som förstår mig och inte dömer mig. Jag orkar inte förklara eller försvara varför jag gör som jag gör.

Jag arbetar inte längre. Min man försörjer mig endast 43 år gammal. Jag försöker att försörja mig själv genom enskild firma. Har skrivit en bok, coachar människor till bättre hälsa och välmående fysiskt och psykiskt Än så länge är inte företaget vinstdrivande men det är tanken.

”Jag vill vara fri från samhällets krav.”

Jag vill vara fri från samhällets krav och supportstruktur för sjuka människor. Jag vill klara mig själv. Jag har lite vikariat på max 50% här och där för att jag vet att om jag är fast anställd så kommer jag att gå in i väggen igen.

Vilka är dina största stressfaktorer?

Det är kraven att prestera som gör mig sjuk av stressen som byggs upp. Det räcker med att vara mamma till ett barn med ADHD för det är krävande nog för min hjärna. Jag behöver mycket återhämtning från ljud och intryck. Från människor, från mycket folk, från negativa energier och gnäll.

Hur ser ditt liv ut idag och vad gör du för hantera vardagen?

Jag arbetar varje dag med att hitta positiva energier och vara tacksam. Långsamma promenader, yoga, näringsrik mat, umgås med likasinnade som ger energi och som inte mår dåligt själva.

Jag behöver sova minst 60 minuter varje dag mitt på dagen. Jag kan tex inte åka och storhandla och sedan åka till någon vän, utan måste dela upp allt som ska skötas till en sak om dagen.

”Min energi räcker i några timmar innan jag måste blunda och vila.”

Jag trivs bäst hemma, i lugn och ro eller i naturen ensam. Älskar att vara med min dotter även om hon tar mycket energi. Min energi räcker i några timmar innan jag måste blunda och vila.

Jag kan inte titta på tv länge. Har svårt att läsa, svårt att lyssna på människor som pratar om sånt som jag inte förstår. Det går åt otroligt mycket energi av min hjärna att lära mig nya saker. Jag har tappat väldigt mycket kunskaper och tappar ord, har sämre minne osv.. Helt klart en kognitiv nedsättning.

Jag behöver undvika mobiler och datorer för annars blir min hjärna helt slut.

Jag märker också att jag inte klarar av att träna hårt. Då blir jag sängliggande.

Vad vill du säga till andra som känner att de lever i en ohållbar situation och är på väg mot utmattning?

Min råd till de som känner sig ledsna, irriterade, arga, trötta är att de behöver sjukskriva sig NU. Prioritera om, se över din livssituation. Vad kan jag ta bort som stressar mig och får mig att vantrivas? Vad kan jag lägga till som ger mig energi och återhämtning?

”Bli medveten om dina tankar”

Utvärdera dig själv, bli medveten om dina tankar. Tankarna gör dig sjuk. Har du ens tid att reflektera? Eller kör du bara på?

Lär dig att umgås med dig själv och lär känna din kropps signaler i tid. Sova och äta näringsrikt och vistas i naturen hjälper din hjärna att varva ner. Ligg några timmar i skogen och bara lyssna. Kör meditationer med avslappning en gång om dagen. Ta reda på hur mycket näring du får i dig och vilken näring du behöver för att hjälpa din kropp och din hjärna på traven.

Min bok heter Tapaus.nu -allt du behöver finns inom dig. Samarbetar med en tjej och håller i kvinnocirklar och har utbildat mig inom reiki healing, det känns fantastiskt att få göra sånt jag mår bra av! ❤️