Idag gästas bloggen av Ellen, eller snarare en text av henne. Hon skriver av sig för att hantera saker och har ju även skrivit en bok om utmattning. En bok jag för övrigt rekommenderar, den är dessutom utmattningsanpassad då den innehåller lagom med text 😉
Det bultar i huvudet, ögonen gör ont och känns fyllda av tårar som inte vill ut. Ont i axlarna, bröstet, vaderna. Är så trött, så fruktansvärt trött. Ligger under filten med katten och lyssnar på meditationsappen. .
Tankarna fladdrar iväg. Känner mig ledsen och orolig, helt matt. Jag vill inte gå ut men tvingar mig vid elvatiden, som vanligt, för då är det som ljusast har jag hört. Det blåser, regnar och det är bara någon plusgrad. Ute är det mörkt och höstbrunt trots att det är december. Jag går ut genom dörren, ut på trottoaren och börjar gå. Ett steg i taget. Vänster. Höger. Vänster. Höger.
Lyssnar på en podd och benen börjar så småningom att kännas aningen lättare. De går nästan av sig själva. Jag märker inte längre huvudvärken men oron är konstant trots att jag till och med skrattar högt åt podden jag lyssnar på. Oron har naglat sig fast – den känslomässiga, den ekonomiska, den om klimathotet och framtiden.
När jag promenerat en lång stund känns det lite bättre och jag klarar till och med av att handla några saker innan jag går hem igen. Hemma. Kryper ner under filten med en kopp te. Lite mindre orolig, lite lugnare inuti.
Ett gästinlägg av Ellen Nordgren
Lämna ett svar