Johanna är sjukskriven för fjärde gången på grund av utmattningssyndrom. Hon har 2 barn samt 2 bonusbarn via sin sambo och som förälder blir det en extra utmaning att ha en fungerande vardag med stunder för återhämtning. Utmattningen har också gett många insikter och Johanna vill framhäva att man behöver förändra sig på djupet och inte försöka bli samma person som innan, om man verkligen ska bli frisk. Läs intervjun!
Johanna jobbar vanligen som förskollärare, men är just nu sjukskriven på heltid. Detta är hennes fjärde sjukskrivning men äntligen får hon bra hjälp och och går en rehabkurs med fokus på stressrelaterad ohälsa.
Hur och när märkte du att något var fel? Vilka symptom har du känt av?
– Första gången var för cirka 5 år sedan, då blev jag yr på jobbet och trodde att jag fått fel på kristallerna i örat för jag kunde inte stå upp. Sjukskrev mig en vecka från jobbet och blev bra efter någon dag bara. men så fort jobbet kom på tal kom symtomen tillbaka…
– Sedan dess har jag varit sjukskriven i fyra omgångar nu och har haft alla klassiska symptom som hjärtklappning, hjärntrötthet, magproblem, klåda på kroppen, ljudkänslighet, social trötthet, apati, oro, panikångest osv.
Hur lång tid tog det innan du sökte hjälp?
– Första gången blev jag bara sjukskriven av en läkare och bytte då jobb. Andra gången fick jag hjälp av en kurator under sjukskrivningen. Tredje gången fick jag hjälp genom jobbet att få prata med en psykoterapeut.
– Den här fjärde gången går jag en rehabkurs på en särskild enhet för stressrelaterad ohälsa genom landstinget och det är väl egentligen nu den fjärde gången som jag fått den hjälpen som verkligen hjälper. Samtidigt tror jag inte att jag hade varit mottaglig för den förrän nu heller.
Hur har du blivit bemött i vården och av omgivningen?
”Handläggaren på Försäkringskassan tyckte aldrig att intygen dög, så till slut gav jag upp och bytte jobb och ”blev frisk”...”
– Andra gången var jag sjukskriven i 6 veckor men utan ersättning – jag fick aldrig godkänt av Försäkringskassan vilket var som en spark i magen.Handläggaren var en paragrafryttare som trots åtskilliga omskrivningar aldrig tyckte att intygen dög, så till slut gav jag upp och bytte jobb och ”blev frisk”.
– Omgivningen har varit bra. Har fått mycket förståelse av min familj men det är nog först tredje och fjärde gången (båda i år) som familjen förstått på riktigt. Sambon (vi har varit tillsammans i 2 år) tycker att han läser mig bra men slänger fortfarande ur sig frågor eller idéer som han egentligen borde förstå att jag inte klarar.
Hur har det varit att ha ett litet barn hemma samtidigt?
– Bra och svårt. Å ena sidan är det skönt att ha barnen som kräver mitt engagemang och gör att jag kommer ur soffan, men samtidigt finns det stunder då det varit övermäktigt att hämta dem på dagis och sedan laga mat och hinna allt annat.
– Under de två senaste sjukskrivningarna har jag ju haft dem varannan vecka och då är det lättare att få till återhämtning när de åker till sin pappa. Innan var det svårare eftersom han inte hjälpte mig med det, men jag minns väldigt lite av den tiden. Antagligen för att hjärnan då gick på den sista lilla kraften och inte hade kapacitet till att skapa minnen.
– Barnen kan man ju heller inte sjukskriva sig från, såsom man kan välja bort jobbet, sociala situationer eller att t ex åka och handla. Min äldsta son har dubbeldiagnos och hans omsorg är en av de faktorer som fortfarande ger mig stress och en konstant oro. Nu har jag ju honom ”bara” varannan vecka, men det är samtidigt kontakt med skola, BUP osv som ska skötas alla av årets dagar oberoende av hur jag mår.
”Man gör det man måste fast man egentligen inte orkar eller borde”
– Jag tror att eftersom jag haft noll på energinivå men ändå behövt kämpa med honom som haft stor del i att jag då hamnat på enormt minus. Och så är det nog för alla föräldrar med utmattning, att man gör det man måste fast man egentligen inte orkar eller borde.
Vilka är dina största stressfaktorer?
– Sonen, mina egna krav på mig själv som förälder och människa, att jag under en lång period fick ta mer ansvar hemma än vad jag klarade av, utan återhämtning. Jag blev även pressad till en extrovert roll som jag inte ville ha då jag är HSP (Highly Sensitive Person – en högkänslig person).
Hur ser ditt liv ut idag och vad gör du för hantera vardagen?
– Just nu är jag sjukskriven på heltid och går en rehabkurs för att få hjälp framåt. Den är jättebra och jag har fått mer insikter på 2 veckor än jag fått under hela perioden sedan min första sjukskrivning. Jag arbetar annars, och kommer efter kursen gå tillbaka till, en anställning på heltid som förskollärare på en äldreavdelning.
– Jag har 2 barn och sambon har 2 barn och vi har tidigare haft dem lite omlott i 1,5 vecka för att sedan vara helt barnfria i 3 dagar. Nu har vi alla 4 samma vecka vilket ger mig mer tid för återhämtning.
– Jag har lärt mig att istället för att sitta i personalrummet och vara social på rasten, så vilar jag i soffa eller fåtölj med ljudbok eller bara ”stänga av”. Märker enorm skillnad med det! Jag har också lärt mig att inte ta allt personligt, exempelvis om kollegor inte hälsar på morgonen eller har en viss ton i rösten. Det är deras sak och beror inte på mig, om de nu inte säger något annat förstås.
Vad vill du säga till andra i liknande situation?
”Utmattningen sker ända in i ryggmärgen och du måste förändra dig ända där inifrån och ut för att kunna komma vidare”
– Man blir inte densamma efter en utmattning. Försök inte jaga den personen du var innan för att gå tillbaka till det läget. Utmattningen sker ända in i ryggmärgen och du måste förändra dig ända där inifrån och ut för att kunna komma vidare.
– Det kommer att ta tid och du kommer kanske tro att du är frisk mellan varven, men se det som ett steg uppåt i din utveckling och framåt. Du kommer lära dig något du inte visste innan den här gången.
Lämna ett svar