Idag gästskriver Irene Rösberg på bloggen. Irene var 31 år när hon mötte väggen. Vägen dit hade varit lång, runt 8 år, men först efter att hon blivit marknadschef, mamma och förlorat sin farmor blev stressen för svår för att hantera. Idag, 3 år senare, är hon aktuell med boken ”Ursäkta röran, jag bygger om” som släpps den 21 september. Marknadsföringen har hon lagt åt sidan för att ägna sig åt att föreläsa om utmattning. Idag vill hon dela med sig av ett stycke i boken som många säkert känner igen sig i.
Fredagsångest istället för måndagsångest
Innan min sjukskrivning fick jag kämpa för att ta mig igenom jobbveckan, nu får jag kämpa för att ta mig igenom helgen. Helg innebär nämligen att familjen är hemma. Min familj som jag längtar så mycket efter, men som jag inte orkar vara i samma rum som. Ibland vill jag bara kura ihop mig till en liten boll, sätta mig i min man Mickes knä, sluta ögonen och bli vaggad i timmar. Bara få vara så där liten som jag känner mig. Sedan vill jag vakna upp, inse att utmattningen är som bortblåst och ta all min nyfunna energi till att busa med min son Arvid.
Men så ser inte mitt liv ut nu. Nu har måndagsångest bytts ut mot fredagsångest. Ångest över att vara med familjen. Det gör så ont att det inte ens kommer några tårar, det blir bara tomt. Det gör verkligen fysiskt ont i hjärtat. En pulserande värk som kommer så fort jag tänker på Micke eller Arvid. En värk som påminner mig om den otillräcklighet jag känner gentemot dem.
”Jag måste återhämta mig efter det alla andra ser fram emot.”
Jag måste alltid lägga in minst en vilodag i början av veckan för att återhämta mig efter helgen. Jag måste återhämta mig efter det alla andra ser fram emot. När folk skuttar hem från jobbet på fredagarna så ligger jag i soffan och bävar inför att jag snart kommer behöva agera mamma och fru igen. Jag orkar inte. Jag har inte hunnit återhämta mig under veckan som gått. Jag behöver mer tid. Ett år eller så. Det är så som de säger, att en vardag som i andras ögon kan kännas tråkig är det man saknar mest när man blir sjuk. Trodde aldrig att jag skulle längta efter måndagsångest …
Följ även Irene på Instagram!
Lämna ett svar