Jag är väldigt sen på bollen då tid eller ork inte funnits att skriva om detta. Men som många vet försvinner diagnosen utmattningssyndrom 2028 när Sverige övergår till ett nytt diagnossystem som heter ICD-11. WHO har tydligen uttalat att de inte vill se ”nationella diagnoser” längre och den här diagnosen har endast funnits i Sverige.
En del tycker att detta är positivt och menar att diagnosen varit för luddig och att patienter framåt kan få en ”mer specifik diagnos”.
Kommer utmattade att få rätt hjälp?
Att den varit luddig kan jag hålla med om, men kommer detta verkligen innebära att drabbade får rätt hjälp? Jag själv är rätt skeptisk. Min oro ligger mycket i att man ännu mer kommer att fösa in dessa patienter i psykiatrin och att de i ännu högre grad kommer behandlas för depression och ”psykisk ohälsa”, för att man annars inte vet vad man ska göra med dem.
Är man utmattad så behöver man återhämtning utan press innan man alls är redo för terapi och andra aktiviteter. Professor Marie Åsberg som var med och tog fram diagnosen utmattningssyndrom har liknande tankar:
”Hur ser du på vårdens anpassning till ICD-11 och den nya kodningen?
– Det vore olyckligt om patienterna bara hamnar i en större grupp för psykisk ohälsa eller stressrelaterade tillstånd. För att kunna bedriva forskning och utveckla nya behandlingar behöver vi kunna skilja ut de som behöver särskilda insatser. Det är avgörande att rätt prevention och behandling används.”
Hela intervjun med Marie Åsberg
En annan synvinkel i nedan intervju med en psykolog:
Diagnosen ”Anpassningsstörning”
Så har vi förslaget att diagnosen utmattningssyndrom ska ersättas med ”anpassningsstörning”. Detta känns inte lovande överhuvudtaget. Bara namnet indikerar att patienten har en störning i att anpassa sig (ja, hur ska man annars tolka uttrycket?).
Så här står det hos Praktisk Medicin:
Anpassningsstörning
ICD-10 43.2 (DSM-5: 309)
Förekommer i samband med livshändelser (separationer, arbetslöshet, pension, migration mm) där en känslig individ inte klarar av förändringen. Symtom i form av nedstämdhet, oro eller beteendeförändringar av mer uttalat slag än man förväntat sig. Nedstämdheten uppfyller inte kriterierna för depression. I normalfallet god prognos och medicinsk behandling är inte indicerat. Stöd/råd/empati från omgivningen. Risk för suicidhandlingar måste beaktas. Symtomen ska utvecklas inom tre månader från de/den belastande händelsen/händelserna avklinga inom ett halvår.
Långvarig stress (eller extremt kraftig – traumatisk – stress) uppstår då individen saknar resurser eller strategier för att bemästra situationen. Detta innebär ökad risk för utveckling till Utmattningssyndrom med allvarliga förändringar i beteendet och i de kroppsliga funktionerna med ökad sjuklighet, störd hormonell funktion.
Källa: https://www.praktiskmedicin.se/sjukdomar/stress-fysiologiska-stressreaktionen/
Vad tycker vi exempelvis om uttrycket ”där en känslig individ inte klarar av förändringen”?
Jag kanske är väldigt negativ nu, men jag tycker inte att jag någonstans sett något som tyder på att utmattade ska bli mer tagna på allvar, framför allt att få utrymme till ordentlig återhämtning och läkning.
Vad tror du?
Lämna ett svar