Läsarintervjun – utmattad småbarnspappa: ”-Släpp skammen!”

Jonas lever med sambo och en ettårig son. Sedan ett par år tillbaka har han haft utmattningssyndrom och i perioder mått rejält dåligt. Ett prestationsinriktat arbete i kombination med dålig återhämtning har varit förödande för hälsan. Läs hans berättelse och hur han idag hittar balans i tillvaron.

Hur och när märkte du att något var fel? Vilka symptom har du känt av?

– Jag upptäckte för första gången att det var något fel under våren 2016. Väldigt många förändringar i livet, ett väldigt prestationsinriktat jobb och obefintligt med rätt typ av återhämtning under väldigt lång tid gjorde att jag fick nedsatt immunförsvar med en influensa och extremt långdragen hosta som följd. Under flera veckors tid fortsatte jag köra på som vanligt, men med allt sämre sömn och den ytliga andningen gjorde att jag aldrig slutade hosta.

– Jag sökte vård. Blev mottagen av en AT-läkare på HC som sjukskrev mig för utmattningssyndrom den följande månaden och och med mediciner för humör och ångest. Jag var tillbaka på samma arbete redan i juni, dock med begränsade uppdrag samt medicinering för ångest och depression. Sommaren kom, jag var ledig och började känna mig levande igen. Tränade på gym och utomhus följande året, ca 300 pass, och kände mig både starkare och klokare än nånsin. Träffade min nuvarande sambo den sommaren och i samma veva som vi skulle flytta ihop så blev vi gravida. Inget tvivel eller oro – vi kör!

”Min inneboende oro över min ork, rädslan att bli sjuk igen, stress över min prestationsbaserade lön i kombination med en bebis som vaknar och äter när han vill påverkade min återhämtning åt fel håll.”

– Sen fick vi barn i augusti 2017, helt magiskt på alla sätt och vis! Men min inneboende oro över min ork, rädslan att bli sjuk igen, stress över min prestationsbaserade lön (endast provision) i kombination med en bebis som vaknar när han vill och äter när han vill påverkade min återhämtning åt fel håll. Jag var medveten om att jag var skörare än tidigare men höll balansen om än något ostadigt.

– Symtomen kom tillbaka våren 2018 då jag hade bestämt mig för att byta jobb. Efter en alldeles för lång anställningsprocess på 3 månader till ett jobb som hade allt jag behövde, inklusive fast lön, föll jag mycket snopet på målsnöret. De valde att rekrytera internt. Min oro i den väntan tillsammans med en sviktande bostadsmarknad gjorde mig aldrig riktigt lugn. Jag fick hårsäcksinflammation i ansiktet. Det såg för jävligt ut, som riktigt svår acne. Stressrelaterat. Sömnproblemen började komma tillbaka. Efter att ha blivit kontaktad av min gamla arbetsgivare valde jag ändå att byta jobb i ett steg mot att må bättre. Mer fokus på mig själv och vår son. En flykt men ett försök att börja må bättre igen.

”Jag visste vad som höll på att hända, tänkte ”inte igen?!”

– På det nygamla jobbet blev det sämre. Mycket sämre. Jag började få ångestattacker och grät mycket. Visste vad som höll på att hända, tänkte ”inte igen?!”. Stickningar i kroppen, huvudvärk, yrsel, stelhet. ”Bakis” varje morgon! Mycket starka negativa reaktioner på oljud och frän lukt. Den nya arbetsmiljön gjorde mig till slut även lomhörd och jag försökte parera med att gå ner i tid. Ta ner kraven på mig själv. Goda vanor. Men som pappa till en liten kille på 9 månader finns inte mycket utrymme för egentid och återhämtning om man inte sätter sig ner och verkligen planerar det. Det ökade belastningen på min sambo. Jag blev dränerad på energi både på nya jobbet och hemma. Panik. Magen lade av. Näsblod.

Hur fick du hjälp?

– Jag sökte läkare akut på drop-in för mitt tillstånd – min hjärna skrek. Det brann. Det syntes inte på mig men mitt huvud var trasigt. Gick inte att varken sova eller vila bort. Kände skam och skuld till min arbetsgivare. Ångest och skuld till min sambo. Jag vill ju kunna ge henne energi. Vara en närvarande pappa och sambo.

– Jag bytte vårdcentral, krävde psykologsamtal. Jag blev sjukskriven med en förhoppning om att kunna orka vara pappaledig från augusti med min snart ettåriga son. Det gick. Men jag blev så sjukt trött. Fick äntligen träffa en psykolog – helt fantastisk sådan. Bokades in till en stresskola. Läste självhjälpsböcker för att hitta fler metoder till återhämtning. Blev efter en månad sjukskriven på halvtid från min föräldraledighet så min sambo fick gå ner på deltid.

 ”Jag älskar att vara med min son. Han ger mitt liv mening.”

– Har haft en känsla av bättre sinnesnärvaro under min tid som pappaledig. Det gnälliga stunderna dränerar men med avlastning kommer orken sakta sakta tillbaka. Jag älskar att vara med min son. Han ger mitt liv mening. Nu har vi börjat inskolning till förskolan och det går hur bra som helst!

Vilka är dina största stressfaktorer?

– Min största stressfaktor är precis som tidigare att jag inte vet vilket jobb jag behöver för att få rätt sorts trygghet och stimulans på samma gång, för att fortsätta mitt tillfrisknande.

Hur har du blivit bemött i vården och av omgivningen?

”Arbetsgivaren har tyvärr inte samma syn som jag och har varit ifrågasättande på ett provocerande sätt.”

– Under min sjukdomstid har omgivningen bemött mig på olika sätt. Vården okej, men arbetsgivaren tyvärr inte samma syn som jag och har varit ifrågasättande på ett provocerande sätt. Jag har som en del av acceptansen försökt vara öppen mot min omgivning, släppt skammen.

– Min sambo har varit helt otrolig under den här tiden. Vi har såklart grälat och haft våra diskussioner som oftast startar med en frustration för en oförstående partner, men vi har haft viljan att förstå varandra och där står vi starka idag. Hon har liksom min son betytt oerhört mycket för mitt tillfrisknande, även fast ett utmattningssyndrom egentligen bara ger utrymme att ha energi till själv. Det blir en ångestfylld problematik som pappa och sambo att i vissa stunder bara ha energi till sig själv för att i slutändan orka vara närvarande.

Hur ser ditt liv ut idag och vad gör du för hantera vardagen?

– Vi har löst det genom planering av egentid och träning för oss båda. Min sambo tar 6 av 7 morgnar i veckan och vi delar på hushållssysslorna.

Vad vill du säga till andra i liknande situation?

– Det viktigaste rådet jag kan ge till folk är att inte skämmas utan sök hjälp, våga visa dig sårbar och prata med de som du har förtroende för. Tids nog hittar man balansen. Viljan att försöka förstå från dina närmaste kommer ge dig både utrymme och tid för att återhämta dig.